Aftonbladet – 24 november 1854, sida 2

Här afbröts han af Louises och Sissys sny:tningar. För all del, sade han, gråt icke, Det tjenar till ingenting. Ni tyckas tro att jag hyser något agg till unga mr Tom; men det är alls icke fallet. Jag tänker endast, på de förnuftsskäl jag nämnt, föra honom med mig tillbaka till Coketown. Om han försökte göra motstånd, så skulle jag ropa: tag fast tjufven! Men ni kan vara öfvertygade att han ej skall försöka det.n Mr Sleary, som med vidöppen mun och det rörliga ögat lika orörligt som det andra, med djupaste uppmärksamhet lyssnat till allt hvad Bitzer sagt, steg nu fram. Squire, ni vet väl och er dotter vet också väl (bättre än ni, emedan jag sade det åt henne) att jag ej visste hvad er son giort och att jag ej önskade veta det. Men dånu den här unge mannen säger att det är en bankstöld, så är det en mycket betänklig sak; alltför betönklig att jag på minsta vis skulle vilja blanda mig deri. Ni får derföre inte misstycka, sir, om jag tar den här unge mannens parti och säger att ban har rätt och att saken ej kan hjelpas. Men en tjenst vill jag dock göra er, squire. Jag vill skjutsa er son och den här unge mannen fram till jernbanan för att hindra folkskockning här. Mer står ej i min makt att göra. Louise och mr Gradgrind öfverlemnade sig åt nya utbrott af sorg och förtviflan, när de öfvergåfvos af denna sin sista vän. Men Sissy betraktade honom uppmärksamt; hon missförstod honom ej i sitt hjerta ett enda ögonblick. Som de voro på väg att gå ut izen, gaf han henne en blinkning med sitt röriiga öga, som ett tecken att han önskade hon skulle dröja qvar efter de andra. Då de gingo ut sist, sade han ifrigt: Squiren stod dig bi, Cecilia, och jag vill