Aftonbladet – 24 november 1854, sida 2

delse blir maktlös och utan betydelse. Ty i händelse af krig äro pengar från nationalförsamlingens sida det väsentliga och som ensamt har någon betydelse; de fromma såväl som de onda önskningarne äro blott ett privatnöje, som hvarje representant kan roa sig med efter behag, men som ingen eljest vidare frågar efter. ,Krydseren, uttalar sin förvåning öfver de beskyllningar mot norrmännen, som på sista tiden cirkulerat i några utländska blad. Af hvilken orsak de uppkommit, — yttrar bladet — xoch hvilket resultet man lofvat sig af dem är svårt att säga. Men när man ser deras uppenbara afsigt att väcka split och tvist mellan de förenade nationerna just på en td. då enighet är nödvändigare än någonsin, så förvånas man och frestas nästan at tro, det ryskt intytande eller ryska penningar varit verksamma, om eljest Nikolaus har en skilling att kasta bort på en så dålig spekulation i så svåra tider som de närvarande. I alla händelser skulle dessa föreök att just nu, om icke väcka uppenbar strid. dock framkalla ett ömsesidigt misstroende, afund och fruktan och derigerom sysselsätta de båda folken med ait ge akt på hvarandra, vara ett mycket tjenligt medel att hindra aktiv rörelse utåt och såIuada passa väl ihop med Rysslands intressen.n Samma blad yttrar vidare i afseende på krigsfrågan: Hvad föröfrigt de förenade rikenas ställning i fråga om verldshändelserna angär, sä är det väl näppeligen tvifvel underkastadt, att de i en snar framtid komma att utträda ur sin neutrala ställning. Af de svenska tidniogarnes språk och flera andra tecken kan man märka, att frägan om aktift deltagande i kriget är sitt sfgörande temligen nära, om den icke redan är afgjord. Liksom här aldrig varit någon tanke om att undandraga sig den allmänna europeiska värnepligten, om den kegäres, sä skall man äfven villigt finna sig i de uppoffringar kriget mäste kräfva, om det slutligen icke kan undvikas. Man har sagt, att det skulle vara meningen, att lägga de porska trupperna i garnison i Sverge, under det svensken slogs med ryssen. Men vi kunna omöjligt egna nögon tro åt detta rykte. Det är väl nägon ny saga man påhittat, för att såra vär nationalkänsla. Om Sverge blifvit inveckladt i kriget kan Norge naturligtvis icke på något sätt hållas fremmande för detsamma. Det skulle derföre i sanning vara en vanhederlig rol man tilldelade den norska soldaten, om man ville låta honom sofva i svenska kasernerna, under det egarne vore ute och sloges för bådas heder och fra. Det skulle vara en kränkning, som vore värre än allt det öfriga och om vi tilläte det, kunde man med rätta säga, att vi blifvit ovärdiga att vara en sjelfständig nation. — — — I alla händelser ha vi också nägra affärer för egen del att uppgöra med Ryssland, till och med om man endast skulle vilja tänka derpå, att kejsaren of ficielt påstår sig var arfving till Norge och norrmännen kunde derföre ha godt af att litet närmare se på honom, som säger sig skola ha landet efter deras död. Måhända kunde man göra ett och annat litet streck i testamentet.