— Man läser i norska tidningen Morgenbladet för den 18 dennes: Statsrådet Bloch har ännu icke äterkommit från Stockholm. Hans förlängda vistande der sättes i samband med talet om krigsrustningar. Om vår konung icke kan upprätthälla neutraliteten, utan förklarar sig till fördel för vestmakterna, anse vi det icke tvifvelaktigt, att man både här och i Sverge med entusiasm ställer sina krafter vid sidan af vestmakternas och emot ryssen. Vi önska icke unionen förändrad eller utvidgad, det är sannt, och vi önska ej heller krig, om dst med ära kan undgås; men begära vestmakterna vär bjelp och försäkra oss mot att sedermera öfverväldigas, då skall visserligen frän norsk sida sädan hjelp efter bästa förmäga och med största villighet hällas redo. I förening med Sverge skulle vi kunna lemna ett kraftigt bistånd, och att stämningen i Norge längt ifrän är emot vestmakterna, utan i hög grad för dem, är säkert nog. Storthinget beviljade blott 300,000 Spår till krigsrustningar, emedan icke mera var begärdt; men det är bekant nog, att i de sista dagarne väntades en ny proposition af. regeringen om en bevillning, liknande den som nu är bifallen i Sverge, och man hade dä icke synnerligt tvifvel om stortbingets samtycke. Man ville blott vara viss på, att vär regering icke skulle spela en preussisk rol, och derom anser man sig nu temligen säker. Christianiaposten fäster uppmärksamheten på denna Morgenbladets hastiga omvändelse, som utan tvifvel är en följd af den starkt uttalade opinionen i Christiania, i förhållande till hvilken Morgenbladet, befann sig i en högst generad ställning. Man inser, — menar Christianiaposten — lätt motsatsen mellan dessa löften om entusiasm, redobogenhet och bevillningar, och Morgenbladets för icke längesedan gjorda betraktelser, af hvilka nu icke nå.ot enda spår finnes qvar, undantagande önskan att unionen icke utvidgas, hvilken önskan naturligtvis i denna förbin