Aftonbladet – 23 november 1854, sida 3

sängplats vid sidan af hennes, intygade att, ehuru -Sammuelsson lidit svåra plågor, ingen sköterska varit till hands för att bistå den sjuka. Första natten hade vittnet haft krafter att sjelt stiga upp och biträda hustru Samuelsson vid ett stickbäckens begagnande, men sista natten hade vitinet sjelf varit så svag att hon icke kunnat gifva den sj vännen bistånd, utan hade vittnet på Samuelssons begäran tre gänger ringt på klocksträngen, ehuru ingen sköterska hade infunnit sig, så att den sjuka högtjemrande sig öfver sina svåra plågor och oroad af sivu barns skrik, och dertill af svagheten oförmöges att vända sig, mäste tillfredsställa sina behbof i bädden och derigenom förvärra sitt lidande i sin hjelplöshet. Ett annat vittne, äberopadt st! hustru Söderberg, intygade at hor hört att hustru berg, under det hon läg på Pro Patria och bencessjukdomstillständ förvarrades, en ds8g enträget bedt sin rmau, då han besökte benne, att gå in till fru Dihle och söka of ertafa henne att tillkalla läkare. Hvad fru Döhle svarat, hade vittnet, som lög sjuk i sin säng, icke med egna öron hört; men gesällen Söderberg bade, efier pågon stund, mycket nedslagen åter inkonimit i sjokrummet och förk.arat att han icke lyckats förmi föreständerskan att efterskicka läksre. Vitinet tog på sin ed, att under den tid af 14 dagar hon var intagen ä inrättningen, ingen läkare innevari: å allmänna ruw.met. I aoledning af detta vittnesmål blef ru närvarande gesällen Söderberg tillfrågad huruzisa ban verkligen, på hustruns begäran, till fru öbla framfört en dylik anhållan. Söderberg svarace: Ja, ty då jag skildrade i de mest bevekande ordalag för fru Döhle min arma husirus svåra plägor som hotade att, i händelse läkare icke genast tillkallades, beröfva mig min maka och mina värnlösa barna deras enda rtöd, deras moder, sä utfor hon, vägraude at bifalla min begäran, i häftiga o da!ag: att hon ensäg min hustrus sjukdom ej vara af så svår beskaffeshet att professorn borde besväras med budskicknings; tilläggande Döhle, att hon i så mänga är varit anställd vid inrättningen att boa vore fulikomligen kompetent att bedöma, om och när läkarevård vore af behofvet päkallad eller icke., På särskild af ordföranden framstäld fråga, förklarade Söderberg att frå Döhie v.d tilifal et icke yttrat ett enda ord om att professorn anmält sig vara af sjukdom bindrad at besöa inrättnirgen, hvilket han så mycket mera påminde sig, som han, om sådant blifvit uppgifvit, nog sjelf skatfat snran läkare, och icke lemnat siu hustrus lif och lekamliga välfärd alldeles till spillo. Flera vittnen intygade dessutom att hustru Söderberg dessförinnan sjelf flera gånger förgäfves uppmanat fru Döble att skicka bud på läkare. Ehuru portvakten Almqvist sök bestyrka hr Retzii påstäöende att han genom budskickning, samma dagar då hustru Söderberg låg sjuk, låtit underrätta fru Döhle, att han af ögonsjukdom hindiades inställa sig vid inrättningen, förklarade samtliga dessa vittnen på framställd fråga, att fru Döhle, på uppmaningen att tillkalia läkare, ickr vid något tillfälle under den tid de voro derstädes intagna, gifvit upptysning att professorn vore sjuk och hindrad tillstädeskomma. Derefter hördes qvinspersonen Andersdotter hvilken, under de dagar hustru Samuelsson före sin död var intagen ä lasarettet, sköt: hbeuns derstädes. Andersdotter hade sjelf såsom besvärad af frossfeber varit patient, men, de dagar hon icke fris, skött hustru Samuelsson, hvilken ä sjeltva korset pi ryggen haft ett öppet liggsär så stort son ex baud. Hr lifmedikus Retzius bade icke mot detta sednare vittnesmål något ati genimila. I anledning af Andersdotter uppgift att hon, eburu patient å lasarettet, blifvit använd till sjuksköterska, yurade hr Retzius att sädant visade att det vore en praxis ä alla sjukbus att den på bättringsvägen stadde patienten fick hjelpa den som behöfde bitäde, eller med andra ord förrstta skörerskoraas åligganden. Allmänna åklagaren yrkade nu at fru Göble mätte kallas att nästa röttegängsdag persculigen inställa sig, äfvensom att doktorn frih. Duben, som förrättat obduktionven ä liket efter hustru Samuelsson, måtte kallas. Domstolen lemnade bdifall till detta yrkande och uppsköt ransakningen till fortsatt handläggning till tisdagen den 5 nästkommande Dec., till hvilken dag äfven de ä kärande sidan ytterligare åberopade vittnen skulle kallas, och då det älög hr lifmedikus Retzius äfvensom Samuelsson och hustru Söderberg aut iakttaga inställeise. — Genom utslag af den 26 sistl. Eeptember döm Åes ansvarige utgifvaren af tidningen Alltid Folkets Röst, förre korporalen Nils Bursiröm, att för en i n:o 59 för den 5 Juli af nämnde tidning intagen artikel, som ansetts vara mot ledamöterne af Konungens nuvarande statsråd i och för deras embeten skymf:ig och förklenlig, ehuru likväl icke ä heder och ära gående, böta 33 rdr 16 sk. bko och göra samtlige hrr statsrådsledamöter inför domswlen offentlig