melodi samt Bayaderen, af hvilka den förra lyckades bäst, hvarjemte hon tillsammans med mll Walin gaf ett par duetter af Mendelssohn, som förvärfvade båda sångerskorna förtjent bifall. Ett par romanser af Josephson, sjungna af hr Arlberg, hördes likaledes med mycket nöje, hvilket ock var fallet med Fänrik Ståls berättelse om Sveaborgs fall, med mycken värma deklamerad af hr Stjernström. Utom de båda ouverturerna sora föregingo konsertens afdelningar, förekom såsom instrumentalnummer en capriccio af Mendelssohn, utförd af hr Lindholm, eu ung pianist som obestridligen gör sig förtjent af en mer än vanlig uppmärksamhet och uppmuntran. Redan mäktig af ett ganska färdigt och regelbundet spel, bör han framdeles kunna uppnå en betydande artistisk ståndpunkt. Alven denna gång rättfärdigade hans spel detta omdöme; anmärkas må endast ett stundom allt för fritt tempo, hvilket för öfrigt ej blott af hr L. anbringats i denna pjes. — Disseldorfer-Journal innehåller, i sin redogörelse för sista tafleexpositionen, bland annat följande: En kuriositet är den bild i kroppsstorlek, föreställande en gammal betlande fiolspelare, som hr dUnker lemnat. Ända i de minsta detaljer, såsom t. ex det tofviga hvita skägget och de mångfaldiga färgskiftningarne i den gamles skrynkliga anlete, är den imiterad efter naturen, visserligen utan någon egentlig förkärlek för det fula, men å andra sidan utan alit spår till idealitet. På samma sätt är den lilla sångerskan vid hans sida behandlad. Som åtude betraktad har denna stora målning sitt egentliga värde, och målaren har i det tekniska utförandet ådagalagt mycken skicklighet.n : Med anledning häraf yttrar norska tidningen Morgenbladet följande: Då denne unge konstnär, som förut har tjenat som löjtnant i svenska armåen, på fädernesidan tillhör Norge — han är nemligen son till ryttmästare TUaker — hafva vi så mycket mindre velat underläta att meddela ofsanstäende, som konstnären derjemte gjort sig fördelaktigt känd ho: oss genom flera i Christianias konstförening utställda och af densamma inköpta arbeten. Om det sista af dessa, det i konstföreningen för närvarande exponerade knästycket i kroppsstorlek, föreställande en bondspelman i svensk nationaldrägt, gäller till en del ofvanstäende anmärkning, då utförandet här likaledes söker äter gifva verkligheten så troget som konstnären på sin närvarande ståndpunkt förmätt, och det hela säledes blir att anse som en etude i stor skala efter naturen, utan att göra anspråk på någon högre konstnärlig uppfattning. Men äfven som sådan har den anspråk på uppmärksamhet, då den nogsamt visar de betydliga framsteg den unge konstoären gjort på den korta tid ban sysselsatt sig med konsten. Hankom nemligen på sommaren 1854 till Dässeldorf utan någon före gäende konstnärlig bildning, och gjorde till en början sina elementära studier under vägledning af hr AÅ. Tidemand, tills han omsider fick plats som stadig elev i professor Sohns klass. Under den korta tiden af 3 är har han således kommit sä långt att han nu kan framställa menniskokroppen på ett i det hela taget tillfredsställande sätt, och sedan hanär i besittning af denna färdighet tvifla vi ej på att han inom kort tid skall försöka sig i sjelfständiga kompositioner öfver nationella föremäl och således en gäng komma att på ett värdigt sätt ansluta sig till raden af öfriga talentfulla svenska konstnärer.