Aftonbladet – 23 november 1854, sida 3

RÄTTEGÅNGSocn POLISSAKER. Ransakningen angående oordningsrna på Barnsbördshuset Pro Patria. Inför rådhusrättens 5:te afdelning fortsattes i går ransakningen angäende oordnpingarne å Pro Patriar. Hr bfmedikus Retzius stod ä svarande sidan, samt å kärande sidan polisöfverkonstspeln Samuelsson och hustru Söderberg, denna dag, enligt domstolens vid förra rättegångstillfället fattade beslut, åtföljd af sin man instrumentmakaregesällen Söderberg. Stadsfiskaskalen borgmästaren Meilvin var säsom allmän äklagare och hr doktor Sonden såsom ombud för Sundhetskollegium närvarande, hvarjemte br hofmarska!ken Aminoff i egenskap af ordförande uii direktionen för kongl. sällskapet Pro Patria, öfvervar ransåakningen. Protokollet för föregående dag justerades, dervid portvakten kos hr lifmedikus Retzius, drängen Ahnqvist framtradde och begärde, ati till si föregående rätiegingsdag afgifra vittnesmål få göra ätskilliga tillägg — och rättelser. Almqvist förmenade at pro tokollsföranden galet uppfattat meniogen med den afgifoa berättelsen om vudskicknivgen frön hr lif medikus Reiz us, för att underrätta förestånderskan fru Döhle om att hr lifmedikus vore af sjukdom hindrad att inställa sig ä barnsbördshuset. Almqvist ville tu derhön berikuga sitt vittnesmål att han vore öfvertygad om att budskickningen gällde ej bloit den dagen underrättelsen derom genom Almqvist delgafs fru Dihle — utan bela den tid som hr lifmedikus sjukdom skulle komma att fortfara På af domstolen framställd fräga huru Almqvist kunnat komma till en dylik öfvertygelse, svarade han jo derföre alt när en menniska är sjuk, kan hon ju icke bestämma när hon blir återställd., Domstolens ordförande gjorde nu Almqvist allvarliga föreställningar derföre att han uti ett vittnesmål ville infläta slutsatser, och som Almqvist pä flere framställde frågor svarat jag kan ej riktigt påminna mg, erinrades han ytterligare att ett vittoe efter aflagd ed vore förbunden att noga följa sanningen i alla dess delar. Fr lifmedikus Retzius inföll härvid och yttrade att Almqvist vore något enfaldig, hvilken erinran gaf ordföranden anledning till den tillrättavisning, att Almqvists svängningar med sitt vittnesmål öfvertygat domstolen om motsatsen.n Till hr litmudikus Retzius framställdes derefter af ordföranden till besvarande åtskilliga frägor, hvilka svar hufvudsskligen utgjordes af följande: Förestaånderskan vore icke kompetent att bedöma beskaffenheten af en puerperalfeber, och hustru Samuelssons sjukdom hade icke antydt att hon blifvit på barnbördshuset angripen af nämnde sjukdom, men möjligen kunde hon hafva haft smittämnet i sin kropp, utan att sjukdomen utbrutit. Hr lifmedikus erinrades nu af ordföranden att hr doktor Böttiger i sitt afgifne vittnesmål intygat det han, samma dag hustru Samuelsson blifvit forslad från Pro Patria, på budskickning besökt henne och funnit henne angripen af puerperalfeber. Hr doktor Lindhagen, hvilken i statskalendern befinnes vppgifven säsom biträdande läkare vid barnbördshuset Pro Pairia, var nu på kallelse tillstädes och föreka!lades, hvarvid ordföranden yttrade attransknivgens föremtl utgjorde en ganska svår ankla det gällde icke allenast att 2:ne qvinnor 1 t vanvårdade 3 en välgörenhetsinrätttil, UlGn Bil gecom grof vårdslöshet en af dessa till och med ullsatt lifvet. Det vore derföre domstolens pligt att söka vinna alla möjliga upplysningar för att få klart utredt, om det vore direktionens eller hr doktorns förseelse som föranledt åtalet. Det vore