Aftonbladet – 23 november 1854, sida 3

Någet om landshöfdingetillsåttningar, och sårskildt i Örebro. (Insändt frön Nerike.) Uti en Aftonbladets artikel för den 14 dennes förekomma ätskilliga antydsnden rörande en väntad kon seljförändring. En af dessa föranleder en Neri kesbo att begära rum för efterföljande : Det har visserligen ej hört tll söllsymheterna att landshöfdiogeplatserna behandlats säsom blotta brödstycken, bestämda för personer dem regeringen ur ett el:er annat skäl velat gynna, säsom hb drag för pensionsanstalterna och såsom ret-ätter för kasserade statsräd. Också bafva ej sannats rykten om ett sådant användande af landsböfdingeposten här, eburu dessa ryk:en hittills merändels nämnt andra kanvdidater än den nu i Aftonbladet omnömnde. Vi Nerikesboar hafva ej varit aldeles oförberedda på en dylik tilldragelse, belst redan för ett par år sedan allmänt omtalades att vår nuvarande äldrige höfding redan skulle önskat taga afsked, men blifvit öfverislad at tillsvidare qvarstanna för att sälunda hälla patsen ledig för nägot statsråd, ehuru ryktet ej rätt förut vetat af den nu senast omnämnde. Men jag för min del bar alltid hällit detta rykte ogrundadt, och på skäl dem jag arsett goda. Nu regerande dynastien har, oaktadt allt hvad som pratats om revolutionära tendenser i vår fredliga och loyala provins, vid en mängd tillfällen visat en pätaglig förkärlek för Örebro län och stad, i hvilken sistnämnde dynastiens stiftare blifvit vald till svensk tronföljare. Att nu, sedan detta län i nära en mansålder — eller alltifrån det nvmera sflidne exellensen Löfvensköld tog afsked frän landshöfdingeplatsen — varit i fullständig saknad af landsböfding, skicka oss på halsen någon invalid, som väl möjligen kan hålla granna tal och ställa till oreda men ej fylla en landsböfdings plats, det vore så stridande mot regentens välvilja för länet och skäliga afseende på dess invånares kända önskningar, att det förefaller oss otroligt. För att icke beskyllas för rågra misstag, mäste jag förklara närmare hvad jag menar dermed att länet saknat landshöfding i nära en mansälder. Vare längt ifrån mig att påstå det posten stått obesatt till namnet under hela denna tid, och att lönen ej vederbörligen utgätt; men jag pästär -— och alla Nerikesboar, utan undantag och utan allt afseen:e på politiska antipatier och sympatier skola instämma med mig — av vi ej baft nägon landshöfd ng till gagaet. Jag sär ger detta utan all afsigt att förnarnia hvarken nuvarande landshöfdingen eller bans tillförordnade företrädare; de skola säkert sjelfva ej vilja bestrida att de ej passat på sin plats och att de, i känslan häraf, lefvat mera som privatmän En landshöfdingar (ja, n:sa bar exempel på ait en landshöfding i sitt obemärkta lif vid tillfällen förvexls ned en slottsvakt.ästare), äfvenssm r läne skett efter Löfven någon då allena utan ulan fastmera, och icke söllan, ligan motarbetande. Om nägot län beböfver en duglig landsböfdirg, så är det säledes Örebro län, och ej blott en duglig, utan en som kan förvärfva sig och för länets bästa tillgodogöra ini trots aä