Aftonbladet – 21 november 1854, sida 2

ljuset) och ridkonstens lilla vidunder, kort sagdt, hela sällskapet. Och ett besynnerligt sällskap voro de i Louises ögon, med sin krithvita och skarlakansröda hy och sina korta klädningar; men det var vackert att se dem trängas omkring Sissy, och det var mycket naturligt att Sissy icke kunde afhålla sig från att brista i gråt. Tetå! Nu då Tetilia har kyttalla barnen, omrfamnat alla fruntimren och tagit alla karlarne i handen, måtte ni gå er väg igen alletammant, och låt mutiken tpela upp till andra akten ! sade Sleary. Så snart de gått, fortfor han med lägre röst: Hör Tetilia, jag begär icke att få veta din hemlighet, men jag antar att detta är mitt Tquire? Det är hans syster; ja. Och dotter till den andra. Hoppat nibefinner er väl, mitt. Hoppat ocktå Tquiren befinner tig väl? Min far skall snart vara här,, sade Louise, ifrig att snart komma till saken. År min bror i säkerhet ? Fullkomligt täker, lita på det! svarade Sleary. Tkulle öntka att ni ville titta in på teatern ett ögonblick genom den här öppningen., De tittade begge genom en springa i brädväggen. ,Det är Jack jättemördaren — ett stycke i den komiska genren,, sade Sleary ). Der är, som ni ser, ett hus för Jack att gömma sig i; der är min pajar med ett grytlock oc ett stekspett som Jacks tjenare; der ör bla I Jack sjelf i glänsande rustning; der är två svarta slafvar, lika stora som huset, att vakta ) Läsaren (torde benäget tillgifva att vii det följande kerrigorat mr Slearys bristfälliga uttal af s-ljudet.