Aftonbladet – 21 november 1854, sida 2

Vid detta tillfälle må ock hemställas, huruvida ej äfven Beethovens båda första symfonier stundom kunde med fördel upptagas? le vittna lika högt om sin mästares snille som hans sednare, och eftergifva dem ej i oopularitet. Äfven Haydns och Mozarts skatter i denna genre synas oss något oftare kunna anlitas. Symfonien gafs med stor förtjenst, som i ika mån hedrar kapellet och dess nitiske chef. Konsertens andra afdelning började med den alltid lika gerna hörda Oberon-ouvertyren, som likaledes gafs ganska berömvärdt. samma av7elning uppträdde ock hr Grabow med en fazuttpjes af Weber (variationer och Rondo). skrifven, som det syneg, vid ett tillfälle då författaren ej hade serdeles godt om tid, men dock i sin genialiska knapphändighet vittnande om sin mästares melodirikedom och originalitet. Hr G. vann förtjent bifall för sitt ferma föredrag, sin väl nyanserade, ehuru i fortet något hväsande ton. För öfrigt innehöll programmet mestadels glänsande efemerider: en elegant koloratur-aria ur Verdis Rigoletto, af mill Michal sjungen med lika utmärkt lätthet som färdighet; endast mot renheten af drillen på hel ton kunde något litet anmärkas. Hr Foronis instrumentation af arian är lyckad: fin och genomskinlig, lyfter, men ej betungar den sången. Vidare förekom den stora duetten ur Hugenotterna, hvari fru Romani och hr Walin inlade stor ära, ehuru detta nummer, äfvensom duetten ur den Stumma, som, likaledes med bifall, sjöngs af hrr Rademacher och Walin, hemtar sitt egentliga intresse från sitt sammanhang med den sceniska handlingen. — sedan hr Salmson genom sitt föredrag af 2:ne romanser (al Flotow och Kicken) visat sig ega lika goda anlag för den modernt italiensk-franska, som för den tyska stilen, förekom ett triplenummelr ur hr Foronis opera I Gladiatori (skrifven år 1851 för la Scala): Prelude, Romance och Duo, hvari mll Michal och fru Romani med utmärkt förtjenst sjöngo sina svåra partier. Sjelfva musiken eger mycken glans, i vokalpartierna såväl som 1 instrumentationen, mer innehåller föga melodi; den bör emellertic höras i sitt sceniska sammanhang, för att gifvs ett fullständigt begrepp om författarens intentioner, och kan, såsom skrifven för den moderna italienska operan, i allt fall ej gifvö någon måttstock vid handen till bedömande af hr F:s förmåga såsom tonsättare. STERNER