Aftonbladet – 20 november 1854, sida 3

(Insändt.) Vid underrättelsen oem lord Dudley Stuarts död Hvilket sorgens budskap höres skalla! Är ej villa hvad mitt öga ser? Att den friaste af Englands alla Söner, Dudley Stuart är ej mer. Iagen villa! — Fan den sista färden For från Themsens hit till Mälarns strand. Uti ljusets värf och ej för färden Drog han ut ifrån sitt fosterland. Skädade du väl de bleka dragen ? Denna tärda, lutande gestalt? Hörde du hans röst? Då stod i dagen Andens inre skönhet fram i allt. Såg du in uti hans väna öga, Du det milda återskenet fann Af den eld, som för det sanna, höga Outsläcklig i hans hjerta brann. Adle bhjelte! Fastän: ej med svärdet, (Mängen seger vinos med det mer lätt) Kämpade du varmt för menskovärdet, För den svagares, förtrycktes rätt. Arma Pohlen! Hvem skall nu väl höra På din klagan, ta din rätt sig an? Skal! en annan väl din talan föra Lika manligt, öppet såsom han? Dina uti landsfykt sände söner, Som i honom vördade en far: Hvem finn3 nu som deras sträfvan kröner P Hvem skall bli för dessa hvad han var? Ej med ord han bjelpte blott, men. handling Att till orden lägga var han van. Med hans död nu inträdt en förvandling; Gätt förlorad mången ädel plan. Men idn — låt oss dock ha det hoppet — Som han stridt och som han verkat för, Fastän han ren slutat lefnadsloppet, Lefver evigt qvar och aldrig dör. — Frid och ära vare med ditt minne! Såsom föresyn du lifvar än Med ditt ädla, varma frihetssinne, Pohlens, Ungerns, de förtrycktes vän! R.