Aftonbladet – 14 november 1854, sida 2

respenningar, i händelse han sjelf ej skulle ha några för ögonblicket. Låt oss hoppas, Rachael, att morgondagen skall föra goda underrättelser med sig. Följ med ut i friska luften. Hennes lätta hand ordnade Rachaels schal på hennes glänsande svarta hår så som hon brukade bära den. De gingo derpå ut. Som vädret var vackert, stodo små grupper af arbetare här och der i gathörnen, men för de flesta af dem var det aftonvardsdags, och på gatorna synteg endast några få. Nu är ni ju inte längre så orolig, Rachacl; er hand är mindre het. aJag känner mig alltid bättre när jag får gå och insupa litet frisk luft. När jag ej kan ct, blir jag stundom så matt och förvirrad.n Men ni får inte förlora modet, Rachael, ty det kan hvart ögonblick bli nödvändigt för er att skynda till Stefans bistånd. I morgon är det lördag. Komma inga underrättelser i morgon, så gå vi om söndag förmiddag ut på landet, på det vi må kunna samla krafter för ännu en vecka. Vill ni inte det? Ack jo, goda vän. De hade emellertid kommit till den gata der mr Bounderbys hus låg. Vägen till Sissys hem förde dem förbi porten till detta hus. Ett bantåg hade nyss anländt till Coketown och satt en mängd hyrvagnar i rörelse. Flera vagnar rullade framför och efter dem, medan de närmade sig mr Bounderbys hus, och en af dessa körde med en sådan fart rakt upp till porten, just då de gingo förbi den, att de ovilkorligt sågo sig om. Den klara gasläg.n utanför mr Bounderbys trappa visade dem in:8s Sparsit sittande inuti, i det mest exalterace tillstånd, och då hon i detsamma fick ögonen på dem, ropade hon till dem att de skule stanna. (Forts. )