Aftonbladet – 11 november 1854, sida 2

knekt, af det enkla skäl att jag ej hade några stöflor. Och likväl ges det — du må nu tro det eller ej — välborna fruntimmer — fruntimmer tillhörande de förnämsta familjerna i landet — hvilka så godt som tillbedja marken jag går på. Han slungade detta sem en raket mot sin svärfaders hufvud. Deremot är din dotter, som du väl vet, långt ifrån att vara någon välboren dame. Inte för det att jag vill ge så mycket som en pris snus för någonting sådant, det vet du allt för väl att jag icke gör; men så förhåller det sig emellertid, och du, Tom Gradgrind, kan inte förändra det. Nå väl, hvarför säger jag nu detta?, Icke fruktar jag,, anmärkte mr Gradgrind med dämpad röst, för att skona mig., Hör mig till slut och låt bli att falla mig i talet, tills det blir din tur. Jag säger detta, emedan mycket förnäma fruntimmer förvånats öfver att se huru din dotter uppfört sig och varit vittnen till hennes kallsinnighet. De hafva ej kunnat begripa hur jag stått ut dermed. Och jag begriper det heller inte sjelf nu och tänker inte längre tåla det. Bounderby,, svarade mr Gradgrind, uppstigande, det förefaller mig som ju mindre vi talade om denna sak nu i afton, desto bättre. Tvertom, Tom Gradgrind, tycker jag, att ju mer vi tala om denna såk i afton, dess bättre. Det vill säga,, rättade han sig, tills jag sagt allt hvad jag ämnar säga; sedan är det mig likgiltigt hur snart vi sluta. Jag kommer nu till en fråga, som måhända kan förkorta saken. Hvad är din mening med det förslag du nyss gjorde mig? Min mening, Bound: rby ? Med ditt förslag om besöket, sade Bounderby.