Aftonbladet – 11 november 1854, sida 2

Kassa-kreditiv-rörelsen. Utestående den 26 Okt. . . . . 523,563: 30. — Inbetalningar . . 107,320: — — Sgr 416,243: 30. — Uttagningar . . oso so so 138.9708 — — sr vs . 555,213: 30. — Den 4 Nov. var: Bankens utelöpande sedlar och invisningar m. m. . . . . . 32,081,358: 33. 2. Behållning, tillhörande allmänna verk och inrättningar, samt bolag och enskilde personer . . 7,197,255: 11. 11. Bankens guldoch silfvertillgång, förvandlad i silfver . . . 9,823,243: 42. 11. eller i rdr bko . . . a 26,195,317: 2. 5. RIKSDAGEN. PLENA I GÅB-E. M; Ridderskapet och Adeln. : Detta plenum upptogs endast af bordläggningar. Utestäende ir Borgareståndet. Hr Wallenberg väckte motion om en årlig pension af 2000 rdr åt grefve A. von Rosen: säsom belöning för hans bemödanden ochosparda kostnader iöch för ästadkommande af jernvägsanlaggningar i Sverge. Denna motion blef till statsutskottet remitterad. -Derefter föredrogs lagoch ekonomiutskottets utlåtande N:o 29, i anledning af väckt fråga om förändrade föreskrifter i afseende på skogshushållningen. Utskottets hemställan i. första. punkten, att Rikets Ständer skulle i skrifvelse hos Kongl:. Maj:t:anhälla, dels att ett på-vetenskapliga grunder: bygdt:skozshushållniogssätt må till införande päbjudas;icke allenast å de under kronans omedelbara disposition ställda skogar, utan äfven ä alla slags: boställens skogar, äfvensom att boställsionehafvare skulle tillförbindas, att i enlighet med af. jägeribetjeningen medåblåde föreskrifter vårda boställets skog, gillades med den förärdring, att i stället för ofvan citerade uttryck, på yrkande af hrr Berger och Björck insattes orden: pienlighet med uppgjord och fastställd skogshushållningsplan under jägeribetjeningens tillsyn,. 2:dra mom. af samma punkt förändrades, på: yrkande afhr: Indebetow, sälunda, att i stället för orden samfälda enskilda skogar insattes orden sådana skogar, som voro upplätna till menigbetens dispositions. En lång debatt åppstoöd sedermera, i anledning af utskottets hemställan i följd af hr Wetterbergs motion. Denra hemställan åsyftade, att den som afverkar skog på en areal af 5 tunnland, skulle, så framt sådant icke skedde för erhållande af nödig, beteshage eller för odling, vara pligtig att återbeså lika stor areal med skogsfrö samt förse densamma: med-inhägnad under tio är, allt vid stadgadt äfventyr. Hr Berger ansäg de förenade utskotten hafva kastat öfver bord den vackra grundsats, som lägutskottet i ett samtidigt betänkande uttalat, att nemligen den enskildes dispositionsoch äganderätt börde vid lagstiftning lemnas okränkt. Det vore visserligen svårt att lagstifta i detta fall, men nog.hade utskottet bort försöka sig i anvan rigtning, än förmedelst inkräktning på eganderätten. Första vilkoret för en förbättrad skogshushållning är. kunskap om sättet, huru en sådan bör utöfvas. Derföre vore det angelägnast att vidtaga åtgärder för spridandet af en sådan kunskap. Detta skulle verka kraftigare än alla tvängslagar. Dessutom vore detta förslag, hvars goda syfte talaren icke ville förneka, Helt och hället opraktiskt och skulle föranleda för den enskilde mycket obehag. Alltför mycket reglementerande hindrade en rationel utveckling af skogshushållningen. :Jordbruket hade på sednare tider uppblömstrat i följd af en allmännare kännedom om dess ändämålsenligaste utöfning. Sådant borde förhållandet äfven kunna blifva med skogshushällningen. En allmän klagan hade man länge hört öfver missbushällningen med landets skogar. Denna klagan hade äfven. medfört den nyttan, att nägot hvar börjat tänka på en mera rationel skogshushållningsmetod. Detta vore äfven den naturliga utvecklingen af frågan. Man säger visserligen att vinningslystnaden trestades alltför mycket genom den hastiga vinst, som uppstode genom att till försäljning afverka en hel skogstrakt. Men den som värmare: betänker säken, skall säkerligen finna att denna vinst blir ganska måttlig, då man tager i betraktande hemmanets genom skogsaf:erkningen minskade kapitalvärde. I följd af alla dessa. omständigheter yrkade tal. afslag. Hr Indebetou. Skölen för utskottens hemställan lära kunna hemtas frän det förhållande; hvarå men ej längt härifrän på mänga häll haft fiera exempel, att personer köpt egendomar och, för att så mycket hastigare deraf draga vinst, sköflat hela skogen. Detta missbruk borde förekommas, ock sådant Hade utskotten genom förevarande förslag sökt förekomma. Man har talat om de olägenheter; försläget skulle medföra; men den, som med omtanka husHällar med sin skog, kan ej blifva utsatt för några olägenheter af dessa föreskrifter. Tal. yrkade derföre bifall till utskottets förslag, möjligen med tillägg af orden på ett ställe, i fråga om den föreskrifna arealen. Hr Cassel försvarade varmt förslaget. Kunskap i skogshushälllningen vore en god sak. Men det vore en svår uppgift att bibringa sådan åt personer, som sjelfva derom icke vinnlägga sig. För den, som gör det, finnes en tillräcklig bädeinlåndsk och utländsk litteratur i änmmet att tillgå. Något vidare i dön vägen äterstode icke att göra. Genom en förfåttning kan visserligen icke all misshushållning förekommas, men dermed kan likväl mycket godt uträttäs. Man säger, att dermed skulle göras en inskränkning i den enskildes fria äganderätt. Männe icke den enskildes rätt borde stå något tillbaka, då det vore fråga om det allmännas rätt, samhällets välfärd? Enda vilkoret för att Sverges skogar icke skola slutligen helt och hållet förödas är det, att statsmakterna taga saken om hand och reglementera angående deras återbesåning. Skulle någon anmärkning kunna göras mot förslaget, vore det rrande utskottets yttrande angående betningen vårtiden,. En sådan betning vore lika skadlig under sommaren, emedan både tall och gran safva först i medlet af sommaren. Men tal. ville icke yrka någon förändring i denna del, utan yrkade för den goda sakens skull, och då detta icke var något lågförslag, utän endast ett principbe tänkande, hvarpå en lag skulle byggas, bifall till utskottets hemställan oförändrad. Hr Hasselrot. Ingen kunde högre än talaren uppskatta värdet af en fri dispositionscch eganderätt, men dä det gällde samhällets bästa borde dennå sättas i andra rummet. Skogarnes förödelse har länge utgjort ett ämne för klagan och farhåga. Skånes och Hallands flygsandsfält bära äfven sorgliga vittnen derom. Vinningslystnadens frestelse att sköfla. skogarne vore förklarlig deraf, att, då jordbruket redan samma är belönar arbetet, värden om skogarne deremot bär sina frukter för framtiden. Om statsmakten vill hämma denna sköflingslusta och sådant icke kan ske, utan att i någon män ibgripa i den enskilles eganderätt, vore sådant rättfärdigadt af det goda indamälet. Talaren yrkade derföre bifall. Hr Ekenman gillade högeligen syftemälet med utskottets förslag, men satte i fråga huruvida utskotten yckats i afseende på medlen. Den enskildes rätt näste visserligen inskränkas för det allmännas välärd, men talaren fruktade, att utskottets reglemenStone Lodge, annonserade sitt landtställe till salu och återtog sitt gamla ungkarlslif.