Aftonbladet – 11 november 1854, sida 2

då det ej lönar mödan att för denna sak göra sig något omak. Hvad din dotter beträffar, som jag gjorde till Lou Bounderby och som jag gjort bäst i att låta förbli Louise Gradgrind, så antar jag att om hon icke kommit hem till i morgon middag klockan tolf, hon föredrar att blifva borta, och jag skall då öfversända hennes kläder m. m., då du för framtiden må sörja för henne. Hvad jag ämnar säga till folk i allmänhet om den olikhet som förmådde mig att fatta detta beslut, skall bli ungefär så här: Jag är Josiah Bounderby, och jag fick min uppfostran; hon är Tom Gradgrinds dotter, och hon fick sin uppfostran; och de två hästarna ville icke dra jemt. Jag är temligen väl känd för att vara en man af det mindre vanliga slaget, skulle jag tro, och man skall snart nog temligen allmänt inse att det äfven fordrats en qvinna af mindre vanligt slag, som på längden skulle kunnat dra jemt med mig., Jag ber dig, Bounderby, på det allvarligaste noga betänka hvad du gör förr än du fattar ett sådant beslut., Jag fattar alltid mitt beslut,, sade Bounderby, slängande hatten på hufvudet, och hvad jag gör, gör jag genast. Det skulle förvåna mig att höra Tom Gradgrind göra en sådan anmärkning till Josiah Bounderby af Coketown, då han vet hvad han vet om honom, om det vore möjligt för mig att bli förvånad öfver någonting Tom Gradgrind gjorde, sedan han hängifvit sig åt sentimentalt frasmakeri. Jag har nu meddelat dig mitt beslut och bar ingenting vidare att tillägga. God nattn Hvarpå mr Bounderby gick hem till sitt hus i staden och lade sig till hvila. Fem minuter efter klockan tolf följande dag lät han omsorgsfullt packa in mrs Bounderbys alla tillhörigheter och sända öfver dem till