Aftonbladet – 11 november 1854, sida 2

ränta eller kreditivafgift, än som erlägges i den utlåningsoch kreditivrörelse, som riksbanken genom diskonterna för närvarande bedrifvers — bifölls med 62 ja mot 57 nej. Med 68 nej mot 51 ja förkastades presteochborgareständens beslut (att personalen vid ba kofullmäktiges expedition borde utgöras af bankosekreteraren, en notarie och en kanslist), och antogs med detsamma ridderskapets och adelns samt bondeständets, att sagde personal skall utgöras af bankosekreteraren och en notarie, som tillika bestrider kanslistbefattning,. Med 89 ja mot 30 nej bifölls utskottets äf borgareoch bondestånden godkände förslag, att löneinkom sterna för bankens embetsoch tjenstemän samt vaktbetjenter :skola fördelas i lön och tjenstgöringspengarn. (Kontraproposition var att hela löneinkomsten skulle såsom lön utgå och beräknas.) Med 62 nej mot 57 ja afslogs utskottets, af presteoch borgarestånden gillade hemställan, att de bankoverkets tjenstemän, som ionehafva konstitutorial eller förordnande, och icke på den nya staten komma i åtnjutande af lön till samma eller högre belopp än de för närvarande uppbärs, må intill nästa riksdag från indragningsstat tiläggas nu innehafvande löp, under vilkor att bemälde tjenstemän underkasta sig den tjenstgöring som af öfverstyrelsen ät dem uppdrages. — Då man äfven i tidningarne sett åtskilliga anmärkningar framställas mot den stränghet hvarmed härvarande brandstodsbolag för försäkring af lösören gått tillväga emot sådan försäkringstagare, som tyckts bolaget hafva velat alltför mycket begagna tillfället att förskaffa sig öfverdrifna brandskadeersättningar och hvarom åtskilliga rättegångar ännu äro anhängiga i hofrätten, torde det icke vara ur vägen att omnämna ett bevis huru verkligt liberalt detta bolag förfar, då intet svek hos försäkringshafvaren kan misstänkas, men han ändå genom någon okunnighet om reglementet kan anses förlustig sin försäkringsrätt. En sådan fråga har i dag varit föremål för bolagets öfverstyrelses eller herrar sextio deputerades pröfning. Förhållandet var nemligen , att snickaremästaren Rambach, som vid eldsvådan den 8 sistl. September förlorat eni bolaget försäkrad ångsåg, ansetts af direktionen förlustig sin ersättningsrätt, emedan han enligt 11 och 13 8S i reglementet underlåtit att hos direktionen göra anmälan, att han någon tid kort före branden af försäkringstagare inköpt den ifrågavarande lösegendomen. Hr Rambach hade sjelf ansett denna försummelse af den betydenhet, att han endast, under åberopande af bolagets billighetskänsla, hos hrr deputerade anmält besvär mot direktionens beslut; och då handlingarne upplyste, att försäkringsafgiften var betald till den 1 sistl. Oktober, att således den förre egaren varit berättigad till ersättning, derest egendomen qvarblifvit i hans ego, samt slutligen reglementet icke stadgade någon viss tid, inom hvilken anmälan om egendoms öfvergående till annan person skulle ske, funno hrr deputerade, som voro talrikt församlade, efter en timmas diskussion i ämnet, för godt att enhälligt bevilja ersättning för brandskadan efter direktionens bepröfvande. Beloppet af denna ersättning torde 2 lll Anslaina AAA 3. 11.