Aftonbladet – 11 november 1854, sida 2

Den var att jag hoppades det du möjligen skulle låta öfvertala dig att i all vänskap skänka Louise någon tid till lugn och eftertanka här, hvilket måhända skulle bidraga till en gradvis förbättring i många hänseenden., Till ett utjemnande af den olikhet du anser ega rum emellan 0ss? sade Bounderby. Nå väl ja, efter du nödvändigt vill ha saken framställd på detta sätt. Huru har du kommit på denna tanka? Jag har redan sagt att jag fruktar det Louise icke blifvit rätt förstådd. Är det för mycket begärdt, att du, Bounderby, som är så mycket äldre än hon, hjelper till att söka föra henne på den rätta vägen? Du har öfvertagit ett stort ansvar för henne; i lust och nöd, i — Det förargade måhända mr Bounderby att höra sina egna ord till Stefan Blackpool upprepas, ty han afbröt citatet med vrede i rösten. Du behöfver eJ påminna mig om det der. Jag vet lika väl som du hvarför jag tog henne. Bekymra dig inte om hvarför jag tog henne. Det blir min ensak. Jag vill blott anmärka, Bounderby, att vi illa, du icke en gång undantagen, mera eller mindre kunnat misstaga oss, och att någon ftergifvenhet från din sida skulle ej blott vara ett verkligt kärleksverk, utan måhända ifven en pligt mot Louise. Jag är af en helt annan mening, dundrade 30underby. Jag vill nu göra ett slutisaken öfverensstämmelse med mina egna åsigter. Jag har ej lust att tvista med dig derom, Tom sradgrind; ty, sanningen att säga, tror jag let ej skulle vara mig värdigt att inlåta mig en tvist af en sådan anledning. Hvad din örnäme vän angår, så må han bege sig hvart an vill och behagar. Träffar jag honom, så kall jag säga honom min mening rent ut, räffar jag honom icke, låter jag det vara,