Aftonbladet – 4 november 1854, sida 2

Kl. 12 anlände H. M. Konungen, åtföljd af D. K. H. Hertigarne af Östergötland och Dalarne samt en lysande stab. H. M. gjorde en rund omkring planen och helsade de der uppställda trupperna. H. M. stannade derefter midt framför scenen och höll med klar och ljudlig röst ett invigningstal, hvari H. M. erinrade derom, att nu på fyrationde årsdagen af Sverges oeh Norges förening minnet firades af den man, som åvägabragt denna förening, genom hvilken för Skandinaviens folk ett nytt tidskifte öppnats af fredlig utveckling och förkofran. Hittills hade föreningen i detta hänseende visat sig lyckobringande; de båda rikena hade i fullt mått njutit af fredens välsignelser. Men skulle en annan tid inträda, skulle yttie faror hota, då skola de båda folken äfven i endrägt, med kraft och mannamod häfda sin sjelfständighet och visa sig värdiga sina förfäder. Minnet af dessa förfäder, af de store män, som genom sin kraft och sina bedrifter gagnat och hedrat landet, bör hedras och hållas heligt; derföre helsa konung och folk med vördnad minnesstoden af den store konung, som på krigets bana vunnit så mycken ära och hvars konungsliga valspråk var: Folkets kärlek min belöning,. Tecken gafs nu till statyens aftäckande, men till följe af det under de nästföregående timmarne fallna regnet ville snörena icke löpa, hvadan ett obehagligt och pinsamt dröjsmål uppstod. Med utmärkt rådighet och raskhet. klättrade löjtnanten vid flottans mekaniska kår Berg upp på statyen och löste de sammantrasslade tågen, så att täckelset kunde falla. Nu saluterade H. M. Konungen med sin värja, riksbaneren och alla fanor sänktes, och kanonaden begynte från Kastellholmen samt från ångkorvetten Orädd och de kanonslupar, som voro förlagda på strömmen. Er afdelning kadetter uppstämde derpå psalmen Nu tackar Gud allt folk, ackompagnerad a! gardernas musikkårer. Derefter defilerade förbi H. M. Konungen alla de på planen uppställda trupperna, i den ordning de förut blifvit uppräknade, samt derefter de på Skepps bron förut uppställda garnisonsregementer och truppafdelningar. Efter defileringens slut begåfvo sig de kongl. personerna tillbaka till kongl. slottet. Genom de uppförda stora läktarne samt de på Kornhamnstorg, Jerntorget och Södermalmstorg posterade polisvakterna, var de: större allmänheten utestängd från deltagande i denna fest, som bar en uteslutande militärisk prägel. Emellertid voro fönster och tak å alla kringliggande hus, såväl åt stadssida: som på Södermalm och ända upp till Mosebacke, äfvensom de på Saltsjösidan liggande rikt flaggprydda kofferdiskeppen fullsatta mer åskådare. Vädret var på förmiddagen mindre gynnsamt; men regndusket upphörde och s0len framblickade straxt före ceremoniens början, så att den gamla folksägnen att Carl Johan alltid hade vackert väder på sina festdagar, ånyo syntes erhålla en bekräftelse. Den aftäckta statyens historia är i korthet följande: Vid ett besök som vår vidtberömde landsman professor Fogelberg om sommaren 1845 gjorde i Stockholm; erhöll han af H. M:t Konung Oscar uppdrag att modellera en statue equeste af konung Carl Johan. Detta verkställdes i Rom af prof. Fogelberg, hvarefter modellen skickades till Miinchen, der för två år sedan bilden blef gjuten i dervarande kongl. bronz-gjuteriet af dess inspektör Ferdinand von Mäller. Från Minchen transporterades statyen till Amsterdam, hvarifrån den förlidet år med svenskt ångfartyg fortskaffades till Stockholm. Sedan platsen, efter nya slussbyggnadens fullbordan och med fullföljande af den plan, öfversten vid flottans mekaniska kår, hr N. Ericson, uppgjort, blifvit dertill beredd, har grundläggningen och utförandet af piedestalen verkställts af majoten vid vägoch vattenbyggnadskåren hr C. E. Nordström. En femstegs-trappa af granit leder upp till piedestalen, som är huggen af hvit marmor i Carrara af svenske bildhuggaren Jac. Lundberg. På norra sidan af densamma ses konung Carl Johans vapen, omgifvet af serafimerkedjan; på motsatta eller södra sidan läses i romerska siffror årtalet MDCCCLIIDD, och på venstra sidan orden: Å4t Carl XIV Johan, Brödrafolkens Fader, af Oscar I.n Statyen vänder sig åt staden och konungen föreställes rida i traf en häst af ädel race. Han är klädd i fälkmarskalksdrägten, med broderad rock, . epåletter, trekantig hatt, värja , höga stöflar utanpå under-kläderna samt klacksporrar. Öfver högra axeln hänger serafimerordensbandet; för öfrigt bär han alla de svenska ordenstecknen samt italienska jernkroneordens kors. Med venstra handen håller han hästens tyglar och utsträcker med den högra sin kommandostaf. Hästen har hutvudet något böjdt åt venster i följd af tygelns dragning åt den sidan. Sadelmundering och pistolkappor äro rikt galonierade med buoilloner; betsel och tyglar rikt prydda. På sidorna af betslets hufvudlag samt på språngremmar, framför bringan, synes riksvapnets tre kronor. På sadelgjorden har bronzgjutaren ingjutit sitt eget och konstnärens namn. Stodens hela höjd, från marken till det öfversta af hatten är 17 alnar och 171, tum, eller en half aln högre öfver marken än Gustaf II Adolfs stod. Fotställningen är 9 alnar och 107, tum hög. Planen 6 tum hög; från planen till hatten 8 alnar: Från planen Ttill hästens länd 4 alnar och 18 tum. Från hästens bröst till bakdelen under svansen 5 alnar 8 tum.