Aftonbladet – 4 november 1854, sida 2

att sammanslå konungen och ministåren såsom likabetydande. Att jublet 4 Slesvig! och Holstein skall bli stort, derom kan man vara öfver:ygad, dels till följe af det schleswigholsteinska partiets fina instinkt om hvad som j bäst passar ihop med deras planer, dels ianledning af de tyska ministrarnes närvaro i; hertigdömena, hvilkas innebyggare, drifna af. fruktan och klokhet, säkert skola karessera: den kungliga egoismen. Äfven i ett annat hänseende ger resan en nyttig fingervisning. Då konungen för ett par år sedan gjorde en stor rundresa i Jutland, för att visa inbyggarne sin gemål, åtföljdes han af en i politiskt hänseende indifferent minister (dåvarande inrikesministern Bang); han mottogs med köld, nästan med hån, af Jutlands aristokratiska familjer, och från Köpenhamn sände det dansk-tys-a junkerpartiet honom den ena skandalskriften om grefvinnan Danner efter den andra; ja, Carl Moltkes organ inom pressen ställde sig alldeles okunnig om tillvaron af en person med namnet grefvinnan Danner,. Nu deremot ledsagas H. Maj:t icke blott af en minister för konungariket, geheimerådet Tilliseh, som fungerar såsom kabinettssekreterare, utan af helstatens krigsminister och grefvarne Moltke och Reventlow-Criminil, som väl nu ha fått veta hvem grefvinnan Danner är. Nu mottages han med undersåtlig underdånighet af de första aristokratiska familjer i hertigdömena, det schleswig-holsteinska ridderskapet kröker rygg och kysser grefvinnan Dannerg mindre nobla hand, såsom tecken på den fullständigaste entente cordiale, och hemifrån expedieras inga smädeskrifter ut i verlden; ty det nationella partiet förhåller sig nu såsom förut lugnt och respekterar majestätets helgd och konungens personliga böjelser. Men nu kan man då förstå, hvarföre konungarikets fordringar om dess goda rätt afvisas, nu kan man fatta, hvarföre de många ministerkriserna icke ha fört till något iesultat, hvarföre det numera betraktas såsom en separatism att vara dansk; och anat man, oaktadt allt detta, ick hvarthän vinden blåser, så skall man åtminstone se det, när hertiginnekronan glänser på grefvinnan Danners hufvud, och när hon utbyter fantasinamnet grefvinnan af Danner med det mera reell. och betecknande — hertiginna af Lyksborg! Hvad sjelfva upplösningen angår, så har det tålmodiga danska foiket mottagit den, såsom så mycket annat, med lugn och, man rustar sig kallblodi.t att genomdrifva samma eller likbetydande val den 1 December. Innan riksdagen åtskiljdes, hade den nedsatt en privat valkommitt, som utom det nationella partiets bästa krafter räknar ett par af bondevännernas ledare, och som säkert skall åvägabringa ett Folkething, som i duglighet och anseende skall öfvergå alla de förra församlingarne. Många sätta sin förtröstan till utlandet, som nu börjar få ögonen öppna för hvad som passerar här i landet, hvilket isynnerhet visar sig i den engelska pressen och man talar redan om ett förmaningsbref från kejsar Napoleon till konungen. Jag tror icke härpå; jag litar I:ka litet på utlandets hjelp, som jag förut fruktat för dess fordringar. Det vore äfven tänkbart, att en sådan hjelp skulle kunna köpas alltför dyrt. G. MASESEERES SNR SRARRNA NR RAL