Aftonbladet – 3 november 1854, sida 2

gar eller sina söners blod, då det gällt att värna fosterlandets sjelfständighet och ära. Fribh. Raab gillade till en del hr Dalmans äsigt, men ansåg det ej rätt att göra frågan till en kabinettsfråga, hvilket vid detta tillfälle vore vådligt. Gillade regeringens neutralitetspolitik tills dato, och ville jemväl bifalla det nu begärda kreditivet unders förutsättnivg att det skulle användas att rusta oss för att vara beredda till hvilken eventualitet som helst. I sådan mening hade han äfven uppfattat statsutskottets betänkande; men ban beklagade likväl att formen ej vore rätt iakttagen, ty om man begärt anslag i tillkännagifven afsigt af rustningar bade det säkrare bifallits. Nu hade mången trott att det blifvit begärdt för neutralitetens upprätthållande, quand möme, en föreställning hvilken likväl talaren för sin delicke egde, och som jemväl blifvit skingrad af hvad frih. Akerhjelm och hr Gripeustadt i ämnet yttrat. Tal. uppläste derefter åtskilliga vackra tankar i bildspråk, hvilka afklädda sin prydnad helt easkelt betydde att Sverges intressen möjligen kunde under nuvarande omständigheter fordra en brytning med vär östra granne för att betrygga vårt oberoende och sjelfbestånd för framtiden. Friherre Palmstjerna, C. O0., vore förvissad att ståndet -beslutade i enlighet med fäderneslandets väl och ansäg sig derför icke behöfva vidare utveckla de skäl som statsutskottet anfört, men trodde sig böra svara nägot till hr Dalman, ehuru icke på de härda ord, som blifvit fällda om friherren; ty dem vorefjban bäde förr och nu så van att höra, att de skarpa pilarne studsade tillbaka frän skölden af hans mångåriga oförvitliga embetsmannabana. FEj heller ville ban ingå i någon politisk debatt med den värde talaren om de eventualiteter som kunde inträffa. Detta trodde han sig icke ens kunna inse, och om än en enskild representant kunde ursäktas för ett förhastadt omdöme, grundadt endast på större eller mindre sannolikheter, sä vore det icke tillåtet för regeringen attlättsinnigt förotsäga händelser, som möjligen aldrig komme att inträffa. Men talaren ville svara på en af hr Dalmans frägor, nemligea huruvida något bidrag vore äskadt af Norge i samma ändamål, som det i Sverge äskade kreditivet omfattar. Friherren ville i detta fall upplysa, att Norges förhällanden i flera hänseenden vore olika med vära, och så äfven i financielt hänseende. Der funnes en betydlig samma extra medel ställda till regeringens disposition. Der ingingo alia öfverskotter till statskassan, och behöfde icke inlevereras till något riksgäldskontor. Der funnes inga Rikets Ständers fullmägtige, af hvilka medelanordningarne behöfde fordras. Friherren trodde sig veta, att i närvarande stund omkring 2 millioner rdr specie kunde af regeringen disponeras utan veto hvarken från fullmäktige eller statsrädet. Man hade begärt att få veta hvartill kreditivet skulle användas; men sådant vore icke möjligt att nu uppgifva, emedan detta berodde på kommande händeiser och ännu oskedda tilldragelser, hvilka framtiden bar i sitt sköte; men talaren trodde ingen af ridderskapet och adeln betvifla att den högste jordiske ledaren af våra öden skulle äfven i denna fråga välja den bana som utstakas af fosterlandets sanna väl. Hr L. Hjerta ville ej betrakta saken som kabinettsfråga; hoppades att en sådan sak kunde afgöras utan afseende på olika meningar eller partier i andra frägor; ansäg det ej heller vara af någon vital beskaffenhet om medlen anvisades å lilla eller stora kreditivet, om verkliga skäl finnas för deras beviljande. Erkände äfven att regeringens ställning vore till en viss grad grannlaga i afseende på yppandet af den innersta tankan. Men den är äfven grannlaga i en annan syftning, då i denna fråga med skäl kan sägas att Europa betraktar svenska nationen och dess regering samt dennas tillgöranden med spänd uppmärksamhet; ett ytterligare skäl, hvarföre det vore högst angeläget, att reg. handlade i enlighet med nationens anda och sympatier. Det vore ock kanhända nödvändigt att ej lemna ur sigte — ehuru det inom representationen icke brukade att prutas så snart det blir fräga om millioner — en sanning som man ej kan förneka, att svenska folket icke är ett rikt folk; denna ömma sträng ville tal. ej vidröra för att tala om öfverdrifna skatter eller nu ingä i undersökning om orsakerna; nog af att det är ett faktum, att vid minsta svaghet i skörden, öfverhopas landshöfdingeembetena af lagsökningar ocH exekutiva auktioner — för några få år sedan 12,000 inom ett år i ett län med 200,000 invänare, och utan att egentligen missvävt der inträffat, och i ett annat län hade landshöfdingeembetet nyligen i sin tredje ärsväxtberättelse efter omtalande af skördens beskaffenhet, som på det hela an: sågs öfver medelmättan, deraf gjort den slulsatsen, att i följd häraf någon allmän nöd inom provinsen ej bör kunna inträffa. Utan särskild tillämpning på detta tillfälle, emedan han ansäg svenska folket kunna bära den utgift som nu äskades, om den är nödvän-1 dig, kunde dock af det föregående dragas den slutsatsen, att ytterst vigtiga och gällande skäl borde vara förhanden innan representationen beviljar anslag, som stå alldeles utom den vanliga bäde ordinarie och extra statsregleringen. Man kan ej begära att regeringen skall inför representationen yppa sådant som skulle kompromettera ställningen, men man borde dock veta något om ändamålet, neml. om den tillämnade riktningen af medlens användande, ty det är ett vädligt prejudikat, om regeringen, sedan frägan om anslag för försvarsverket varit föremäl för pröfning hos representationen, och ett eller annat deraf blifvit afslaget, endast skall behöfva begagna den magiska frasen, att Sverges ära och sjelfständighet i anseende till den politiska ställningen fordra ett förtroendevo tum af så och så många millioner, för att genast göra deras beviljande nödvändigt utan någon vidare motivering. På sädant sätt tjenade alla undersökningar om behofven i de delar som röra budgeten för militären och flottan, snart sagdt till ingenting. Att utfiona rätta medelvägen emellan nationens fordran att ej behöfva gifva stora summor alldeles blindt, och svärigheten att ej blottställa landet genom förklaringar som sade för mycket, vore problemet hvilket skulle sökas och som dock ej borde vara omöjligt att finna. Tal. ville försöka uppgifva en sädan utväg. Vore afsigten att i det yttersta få bibehålla neutraliteten, så vore otvifvelaktigt det säkraste, för att ej göra sig hos någondera af de stridande misstänkt, atejrusta. Det vore dock alltför bekant för att kunna döljas, att nationens sympatier hafva uteslutande en riktning. Om nu regeringen hade skälig anledning befara, att grannen i öster på grund häraf kunde företaga någon demonstration emot våra kuster, sedan de allierades flottor gätt sin väg — han Jlemnade derhän hurovida detta verkligen vore att frukta — så kunde regeringen ganska väl låta representationen förstå, att penningar behöfdes för att sammandraga trupper till mötande häraf. Han tyckte sig ock med tillfredsställelse anmärka på de talares yttranden som voro bland konungens rädgifvare, ett slags bemödande ait låta någonting skymta fram i den riktning som opinionen kunde fordra till sin säkerhet; och han önskade och anhöll att de blott mätte yttra litet, aldrig så litet mera, för att gifva en visshet derom att regeringen icke i afseende på ändamålet för medlens användande kan gå någon annan väg än den som öfverensstämmer med nationens sympatier. I allt fall syntes den utväg hr Dalman uppgifvit i afseende på sättet att förskaffa regeringen medel till rustningar, vara ny och förtjente närmare utredas genom en återremiss till statsutskottet. Frih. R. Cederström trodde den utredning, man yrkar, vara hvarken nödig eller nyttig, emedan man då skulle yppa för hela verlden, hvad endast regeringen bör veta och behålla för sig. Hr v. Hartmansdorf ville erinra att, då anslag begärdes för en officiel tidning, yttrades att ingen skulle bry sig om hvad som komme att stå i densamma. Hvad hrr Dalman och Hjerta yttrat, är endast ett upprepande af hvad som stätt att läsa i Aftonbladet. Dä desse herrar tagit sina anföranden derur, så torde det tillstas tal. att upprepa hvad som stätt i en annan tidning. Hr Dalman har sagt, att han gillade neutraliteten då den förklarades, men att, sedan flotro 2 a TVR