Aftonbladet – 28 oktober 1854, sida 3

Fogelberg, hvilken underlöjtnanten Uggla dertill uppmanat, äåterfört största delen af fångarne till loge menterna, men kort derefter äter visat sig på yttre borggärden, då underlöjtnanten infört Fogelberg till iore borggården, der en mängd fångar varit samlade, bland hvilka Af 272 fästningsfången Theodor Harieli och Sundberg trädt emot underlöjtnanten Uggla och, under yttrande det han gerna skulle lemna sitt hufvud under bilan, blott han finge se bjertblodet på Uggla,, med en hotande rörelse höjt armen emot honom; att sedan underlöjtnanten låtit genom sergean ten Mårtensson tillsäga befälhafvaren för bevakningsxommenderingen, kaptenen och riddaren Ludvig 1Laserkrantz, om vaktförstärkning och afsändt bud till staden efter kaptenerne Ekenstjerna och Tellander, underlöjtnant Uggla begifvit sig till kommendantsexpeditionsrummet för att rädda derstädes förvarade vigtigare handlingar, men hunnit hopsamla bloit nå son del deraf, då fångarne genom fönstren, dels till :ore och dels till yttre borggården, som varit alldeles appfylld med fångar, inkommit i expeditionsrummet, lerifrån Uggla då förfogat sig och utställt vakter så väl omkring den fängelset omgifvande mur, som ock i kommendantsbyggningen ; att härunder, säsom ser seanterne Mårtensson och Bergqvist berättat, Fogelberg, Hellgren och Pålsson jemte en mängd andra fångar nedrusat frän sina logementer på inre borgsärden, hvars port de med yxor och spakar börjat ippbryta, samt, dä sergeanten Mårtensson sökt sädant örhindra, omkullknuffat och sparkat honom, utan att han igenkännt flere andra i fånghopen, än 2 364 fästningsfången Carl Gustaf Uppling och för devna ransakningshandläggning af rädhusrätten från fästningen afgångne, A 13 Utterström, hvilkas yttrande sått ut på att förvärra uppträdet, JA 472 Sundberg, som på Märtenssons uppmaning till lydnad, svarat: nej vi sluta ej så snart, och AA? 315 fästningsfånsen Anders Gustaf Andersson, hvilken tagit verksam tel i sönderslåendet af gallret till fönstret i expedisionsrummet, samt sergeanten Bergqvist igenkänt endast As 556 fåstningsfången Carl Anton Hedström, som deltagit i sönderslåendet af dörren emellan inre vorggården och korrektionisternas förstuga, J4 205 fås ningsfången Carl Gustaf Lenngren, som kastat en sten i ryggen på Bergqvist, och AM 472 Sundberg, som jemte Lenngren smädat och hotat Bergqvist; att angående vidare fortg:ngen af oordningarne blifvit angifvit, dels af vaktbetjeningen, nemligen af vaktkvekten Pehr Pettersson: att Fogelberg, Hellgren och Pålsson oqvädat sergeanten Bergqvist och kastat sten efter vaktknekten Johan Petter Nylin, samt att fästningsfängarne, dä deras logementer skolat af vaktknektarne stängas, förbjudit att nägon stängning fick ske och, under rop att de skulle mörda vaktknekten Yylin, rusat ner utför trapporna samt på borggården, största delen försedda med stensläggor, drifvit at vaktknektarne och slagit en af dem, Knut Engelbreckt Törnblom; af denne sistnämnde: att polisen nållit sergeanten Bergqvist i rockkragen; att en af ångarne ifrån stengården ropat upp till den derinvid belsgna stora verkstaden, der förnblom då uppehållit sig, nu är det tid att börja, dervid ock nägra fångar från verkstaden utsprungit; att kort derefter n:o 364 Uppling dit inkommit och medhaft en del af en suttaperchakäpp, hvilken plägat vara upphängd på väggen i kommendantsexpeditionsrummet, samt upp visat densamma för fängarne under yttrande, nou ha de ej något vidare att slå oss med, hvarefter han åter utgätt från verkstaden; att fästningsfängarne n:o 488 Carl Bengt Eriksson och n:o 524 Magnus Blank appburit stenar i korridoren utanför verkstaden samt med hotelser förmått Törnblom att derifrån sig af lägsna till borggärden, der han blifvit tilldelad af n:o 9 kronoarbetskarlen Per Gustaf Johansson Frisk två örfilar, af Kellgren ett slig i hufvudet med en spak, deraf svullvad uppkommit, samt af n:o 265 fästningsången Matbias Wengelin ett slag öfver armen med en spak, och ait Wengelin derefter äter vidare sök efter Törnblom, dock utan att träffa honom ; af vaktknekten Joban Lindqvist: att Pålsson fräntagit Lind qvist dess sabel och dermed tilldelat honom ett slag t ryggen, samt fattat sergeanten Bergqvist i rockkragen, och antingen Pålsson eller Fogelberg eller Hellgren tagit sergeanten Mårtensson i rockragen och ruskat honom; af vaktknekten Gustaf Larsson: att Fogelberg, beväpnad med yxa, och flere af Larsson ej igenkände fångar, beväpnade med spakar, sönderaggit dörren uti nedersta trappan i cellbyggninger och, efter sålunda beredd genomgäng, sönderslagit Idörrarne, hvarvid n:o 472 Sundberg, då han gätt Öörbi Larsson, tilldelat denne en örfil; af vaktkaekten Johan Petter Lindberg: att Fogelberg, Hellgren och Pålsson, beväpnade på förbeskrifne sätt, gält af och an på stora borggärden, derunder Fogelberg högljudi ropat efter kommendanten, under förklarande, awt de voro tre personer, som vägat lifvet, för att hämnas på honom ; att en hop fångar utur en förstuga invid nre borggården utkastat derstädes förvarade likkistor; ut en mängd fångar sönderslagit och uppbrutit grinlen i nedersta trappan uti cellbyggningen och de i de öfrige trapporva derstädes befintliga dörrar, samt, då de sålunda banat sig inträde i cellgängarne, sönlerslagit sjelfva celldörrarne ; oeh att ibland dessa fångar igenkänts af Lindberg endast n:o 472 Sundberg och n:o 524 Blank, af hvilka den förstnämnde hotat Lindberg med en slägga. Cellförmannen Carl Gustaf Theodor Bergström har upplyst att de uppbrutne cellerna utgjort ett antal af 37, samt att en mängd cellfångar derifrån sig aflägsnat och ej varit för Bergström synlige, förr än vid oordniogarnes slut. Fångarne sjeltve bafva emot Fogelberg, Hellgren och Pålsson uppgifvit: att de utdrifvit fångarne ur deras logementer och deltagit i uppbrytandet af celidörrarne, samt att Hellgren tillegnat sig en kaptenen Tellander tillhörig på väggen i expeditionsrummet upphängd suttaperchakäpp; emotn:o 120 Burström: att han haft en värja i handen och en officersrock på sig, sönderslagit celldörrar och skriat; emot n:o 9 Frisk : att han varit iklädd civila kläder, dem ban. sedermera sagt sig hafva gömt, motat ut fångarne ur logementerna och efter uppträdets slut yttrat missnöje dermed att de ej genast bestormat garoisonsposten; emotn:o 493 Brink: af åtskillige att han varit iklädd civila kläder, och af andre åter: att han haft pels på sig: emot n:o 27 Sundström: att han velat mota ut fångarne ur fjerde logernentet och varit beväpnad med en spak; emot n:o 281 fästningsfängen Nicolaus August Höjer: att han varit iklädd civila kläder och beväpnad med en yxa, kastat ut likkistor på inre borggärden, velat mota ut fängarne ur 9.de logementet, inburit stenar till 12:te logementet, sprungit upp till den leröfver belägna tornvinden, derifrån stenar straxt derefter blifvit nedkasiade, uppehålli i fästningsfångaroes matsai under det bsndålingar och ditfördes och i kakelugnen påtänv.es; emot N:o 449, ningsfängen August Drotz: att bana rört om elden i kakelugnen uti fästniogsfängarnes matsal, deri böcker varit inkastade och pätända; emot N:o 568, Nilsson: att han sönderkrossat fönstren till kommendants-expeditionsrummet, uppebällit sig i kyrkan d lelsen der pPigick, och i underlöjtvanten Ugglas rum, samt sjelf uppgifvit sig bafva synnerligen deltagit i oroligheterna; emot N:o 205, Lenrgren: alt han kastat sten efter och oqvädat sergeanten Bergqvist; emot N:o 582, fästniogsfången Sven Larsson Alex, som jemväl kallat sig Svante Gustaf Fredrik Larsson Alex: att han varit iklädd civila kläder; emot N:o 567, fästnings! a Pehr Johanss att han burit upp böc et och till matsalen, uppburit rkstaden, utmotat fångarne ur tet, uppmanat dem i verkstaden till i oroligheterna, samt väåckt förslag om plundrande; emot N:o 524, Blank: att han varit iklädd civila kläder, burit in sten på verkstadsrummet och velat drifva ut fingarne ur flera logemerter; emot N:o 617, fästningsfingen Hans Petter Lindqvist: att han saknats i det logement, hvilket han tillhört, uppmanat fångarne i 3:dje logementet och på verkstadsrammet att deltsga i oroligheterna samt i fänghopen på inre borggården fört oljud; emot N;o 259, fästniogsfången Anders Gustaf Andersson: att han velat mota ut fångarne ur 9:de logementet och på rösten igenkänts i förstugan till 10:de logementet; emot N:o 193, fästningsfången Frans Johan Bellman, som äfven kallat sig Carl Gustaf An3:dje 10