Aftonbladet – 28 oktober 1854, sida 3

nedkastats på välfveriet, frågat och sökt efter vaktknekten Törnblom, under yttrande: jag skall se lifhanken på honom, samt varit beväpnad med sabel; emot N:o 356, fästningsfången Johan Petter Pettersson Flink eller Klarn: att han burit en bok, varit uti kommendantsexpeditionsrummet och sjelf omtalst att han brännt upp papper i köket; emot N:o 364, Uppling: att han, på underlöjtnanten Ugglas uppmaning till fängarne avt hålla sig stilla, yttrat till dem: lät ej öfvertala eder, det är ej så farligt, saknats ä fästningsfängarnes skräddareverkstad, der han skolat arbeta, utom vid ett tillfälle, då han dit inkommit med en bit af en guttapercha-käpp och yttrat; nu hafva de ej mer något att slå oss med, sönderslagit dörrarne till cellgångarne och hällit tal om uppror; emot N:o 631, fästningsiingen Anders Gustaf Tibbelius eller Öberg: att han nedtagit kläder från väggen i underofficerarnes rum och nedkastat dem på golfvet, derifrån N:o 582 Alex upptagit och bortfört dem; emot N:o 673, Gustafsson: att han varit iklädd civila kläder; emot N:o 498, Carl Fredrik Theodor Berg: att han rört om elden i kakelugnen uti fästningsfångarnes matsal, då böckerna der brunno; emot N:o 529, Gustaf Edvard Stäl: att han tillgripit talgljus i expeditionsrummet och dem uppbrånnt; emot N:o 555, Anders Bromanoder: att han, säsom af skott träffad, troligen i oroligheterna deltagit. Hvarförutan förekommit, att soldaterna vid kongl. Andra lifgrenadier-regementet, hvaraf den före ransakningens företagande vid rädhusrätten hemförlofvade — bevaknings-kommenderingen bestätt, N:o 18 af Skennioge kompani Johan Söderström och N:o Gt af Linköpings kompani Pehr Gustaf Ab:son Skarp blifvit träftade af på dem kastade, på den förre ett hänglås och på dea sednare en sten, utan att någon spaning kunnat vinnas om hvilken eller hvilka ett ådant våld utöfvat; att sedan oordningarne sålunda ortgätt och allt mera tilltagit, så att under tiden samtlige de till inre bevakningen hörande )ersoner måst, för att undgå misshandling, antingen begifva sig utom garnisonsporten eller hälla sig vndando!de inom fängelset, en allmän förstöring i kommendantsexpeditionsrummet, kyrkan och sakristian af der be!mtlige anteckningar, böcker, handlingar och husge åd egt rum, fängarne itäindt dessa böcker och hand lingar 1 fästningsfångarnes matsal och förstugan der utanför, hvilken eld dock fängarne sjelfve sedermera itsläckt; ifrän vindar och tak samt inre borggården kastat stenar på den utanför posterade bevakningen, samt genom uppklättrande å den fängelset omgifvande muren ådagalagdt afsigt att rymma, i anledning hvaraf befälhafvaren för bevakningskommende ringen, kapten Lagercrantz, funnit sig föranläten att begära förstärkning ifrån Sådermalmstorgsoch slottsvakterna samt anhålla om biträde från bruksidkaren Telander af de vid Bergsunds faktori anställde arbetare för att stänga den till Långholmen ledande bron, och sälunda förhindra fångarnes rymning; så har sapten Tellander, som först den 29 nästförutgångne November blifvit tillförordnad fängelsedirektör och vid sin äterkomst till fängelset, emellan klockan sex och sju på aftonen, fått sig tillställde kommendantens i Stockholm straxt förut ankomne ordres, hvarigenom kaptenen meddelats, att han under hr kapten Ekenstjerna beviljad tjenstledighet blifvit af K. M:t i näder förordnad att förestå kommendantsbefattningen ä Längholmen, i följd deraf då genast tagit befälet och försökt begifva sig in på yttre borggården, för att förmå de till stort antal der församlade fån gar att återgå till ordningen, men blifvit derifrån hindrad af dessa, som beväpnade med stenar kommit hotande emot honom; att kaptenen, då militärstyrkan i anseende till de förstärkta rposternas utsättande ånnu varit otillräcklig, vidtagit nödiga åtgärder för förekommande af fångarnes flykt, men efter den reqvirerade förstärkningens ankomst genast dermed iaryckt på yttre borggärden, der då omkring sextio fångar stätt sammanskockade utanför den så kallade borgporten, derifrån de dragit sig in ä inre borggården och vidare upp i cellerna och logementerna, från hvilkas fönster de nedkastat stenar och fönsterbågar med mera sådant, dermed de, oaktadt manskapet på befallning skjutit emot fönstren, dock derefier fortfarit åtminstone fem minuter isynnerhet från 10:de och 12:te logementerna samt vinden deröfver, hvarippå oroligheterna upphört och logementerna blifvit stängda; att vid dagarne derefter anställd undersökaing befunnits, att kostnaden för istindsättande af de ä särskilda ställen inom fängelset genom berörde väldsamma uppträde tillfogade skador ä byggnader och husgeräd uppgätt till en summa af fyrahundra ttiosex riksdaler ätta skilling;r banko; och attsken genom förstörda böcker, ljus, papper med mera sådant kan uppskattas till ättabundrasextio riksdaler ,rettiowvå skillingar banko; att vid tillfället ifrån unlerlöjtnanten Uggla och vaktkaektar blifvit efter iabrott olofigen tillgrirne sedermera ej tillrättakomne slädesoch andra persedlar till nedannämnde värlen; ifrån underlöjtnanten Uggla af tjugusju riksdaer trettioivå skillingar, från sergeanten Bergqvist af femtiofyra riksdaler fyratio skillingar, från vaktknekcen Radorph af fyratioen riksdaler tjugufyra skillingar, rån vaktknoekten Petterson af elfva riksdaler, från vaktknekten Lindqvist af sjutton riksdaler, frän vaktsnekten Larsson af fem riksdaler åtta skillingar, rän vaktknekten Lindberg af sex riksdaler trettiotvå skillingar, från vaktkockten Törablom af åtta rikslaler, från vaktknekien Carl Oito Kron af fem riksdaler tjugofyra skillipgar, och från vaktknekten Flo centin Söderberg af femtiotre riksdaler sexton skilingar, eller af ett sammanlagdt belopp af tvävundraretiosju riksdaler tretiotvå skillingar allt banko; att ien förmodan yppats, att bränvmsbränning inom fänjelset bedrifvits; till stöd hvarför förekommit, dels ut, säsom flere af bevakningskommenderings-manskapet intygat, vid åtskillige föregäende tillfällen rån fängelset blifvit af fångar utburne såar, yllda med så kallade skulor, hvilka både till utseende och lukt haft förvånande likhet med drank, lock utan att detta manskap kunde med ed beräfta denna deras förmodan, och dels att långt lerefter, under ransakningens redan fortskridna handäggning hos öfverståthållareembetet för polisärenden den ena af brunnarne på inre borggården påträf ats flera hopbultade jernblecksplåtar, hvilka, uträtude deras räta form, befinnas utgöra en vanlig enke mänvinspanna af omkring tolf å femton kannors rymd, waremot förre arvetsföreständaren vid fängelset f. d. lestillatorn, kaptenen vid Stockholms borgerskaps inanterikär, Oscar HBoving och befälhafvaren för inrc bevakningen löjtnanten Stenberg, hvilka bida eg: ;rfarenhet i bränvinsbränning, intygat att med be rda redskap väl varit möjligt att tillverka någo rkt fludiwum, men högst obetydligt för dagen och ut n vedervärdig smak; vid hvilket förhållande. och då mot ingen af de vid fängelsets bageri, der bränvinsränningen antagits skola hafva skett, anställde arbeta e, hvilka alla ock dertill nekat, ens angifvelse kunnat ramställas att de oloflig btänvinsbränning föröfvst amt dessutom, med afseende derä att bränvin gan ka lätt, äfven till större qvantiteter under läsgre tiv lifvit inom fängelset insmugladt och af fångarne, blot: le haft penningar (!) att detsamma betala, åtkommits, ögst sannolikt är (?) att, såsom fångpredikanten Per lagnus Wallinder uppgifvit sig förmoda, bageriföretåndarena n:o 568 Nilsson, för att af fångarne till arra sig penningar, inbillat dem att han skulle i bata bränneri, och för att göra sådant mera roligt, låtit förfärdiga ifrå avarande bränvinsredskap, tufvurätten äfven för sin del saknat anledning, att idare, än som sålunda skett, härom undersöka. (Forts. följer). — Sistlidne. torsdags. afton: inträffade den olycksändelse, att styrmannen August Lundqvist och masen Wilhelm Lindgren, den förre anställd ombord 3 skepparen Sjöberg och den sednare hos skeppaen Hammarqvist, begge från Kalmar, då de i sällkap med ätskilliga andra sjömän, skulle från den . k. Örebrohamnen vid Flugmötet i bät begifva sig mbord till ett derutanför på svaj liggande annat artyg, genom bätens kantring fö!lo i sjön oeh drunk ade. De andra i bäten varande onerne, 3:pe 11 antalet, blefvo likväl räddade. Tiken efter de