Aftonbladet – 26 oktober 1854, sida 3

ken : att få höra din tanke. Hvad betyder väl det?n . Ingenting taltes vidare om detta ämne, och mr Harthouse började snart sorglöst skämta öfver likgiltiga saker. Men alltifrån denna dag förde den Sparsitska inflytelsen Louise och James Harthouse alltmera tillsammans och befästade det farliga afståndet mellan henne och hennes man och det förtroliga förhållandet till en annan hvari hon så oförmärkt fallit, att hon icke kunnat göra sig reda derför om hon än försökt det. Men om hon försökte eller icke låg gömdt i hennes eget tillslutna hjerta. Mr:s Sparsit hade vid detta tillfälle blifvit så rörd att hon, då hon efter frukosten räckt mr Bounderby hans hatt och derpå blifvit ensam med honom i förstugan, tryckte en kysk kyss på hans hand, mumlande: min välgörare, och drog sig tillbaka öfverväldigad af sorg. Och likväl är det ett ovedersägligt af denna historia förvaradt faktum, att fem mi-. nuter sedan han lemnat huset med berörda hatt på hufvudet, ställde sig denna Scadgersernas .. med Powlarne befryndade ättling framför hans porträtt, knöt handen mot detta konstverk och sade: Rätt åt dig, ditt gamla nöt; jag är glad deråt. Straxt sedan mr Bounderby gått, kom Bitzer. Bitzer hade kommit med ett af vagntågen, som hvinande och rasslande ilade fram öfver den långa rad af hvalfbågar som sträckte sig öfver det öde koldistriktet, med ett ilbud från Stone Lodge. Han medförde en i hast skrifven biljett, som underrättade Louise, att m:rs Gradgrind vore illasjuk. Hon hade aldrig, så långt hennes dotter mindes tillbaka, varit frisk, men under de sista dagarna hade det blifvit värre med henne; under natten hade hennes krafter alltmer och mer aftagit, och hon var nu så nära döden som hennes inskränkta förmåga att befinna sig i något tillstånd, som antydde blotta. skuggan af en afsigt att komma ut derutur, tillät. Åtföljd af den färglösaste af alla portvaktare, en passande tjenare vid dödens dörr,