Aftonbladet – 26 oktober 1854, sida 3

upprätt, med sina rötter utbredda i det un derliggande skifferlagret, kan man ej afhåll: sig från den slutsats, att de vext på de stäl len der de anträffas, skulle det också var: djupt under hafvets nuvarande yta. Men då de förstnämnda lagren, som tydli gen äro afsatta ur vatten, ligga högt öfve hafvet, och de senare blott innehålla land. vexter, ehuru stundom betäckta af skiffer. I lager, som innehålla lemningar af sjödjur. så kan man ej undgå att sluta till. betydliga förändringar af jordytan, vare sig genom höj:ning eller sänkning, hvarpå dessutom äfver vår tid särdeles vid jordbäfningar gifvit slåJ ende: exempel. : Då flera sådana sins emellan olika bergTlager, som alla genom hela sitt utseende och deri .inneslutna vextoch djur-lemningar mådste antagas vara afsatta ur vattnet (och hvilka derföre sägas vara af neptuniskt ursprung), anträffas på samma ställe, liggande det ena öfver det andra, så blir det också en naturlig slutföljd, att det understa lagret är det ä!dsta och det öfversta det sist bildade. Jemför man vidare. de olika slagen af neptuniska lager, i afgeende på de nämnda organiska lemningarne, så visa de hvart för sig derutinnan en stor likformighet, att ungetär samma arter förekomma i hvarje lager, hvarhelst det också må anträffas, hvaremot de sins emellan äro mycket olika, så att t. ex. helt andra arter finnas i kritan än de hvilka anträffas uti de skifferlager som finnas uti eller närmast ofvanpå de egentliga stenkolslagren. Då nu de olika lagren iakttaga en viss ordningsföljd, der de träffas tillsammans, så att man t. ex. aldrig finner stenkol ofvanpå kritlager, men väl ofta krita på stenkolslager; så måste de senare vara äldre och kritan en nyare bildning, äfven på de ställen der icke blotta läget utvisar deras relativa ålder, De i kritan inneslutna djur-lemningar måste följaktligen också tillhöra en senare tidsålder. Undersöker man sedan närmare de tusentals olika arter af djur och vexter, hvilka blifvit samlade ur alla de olika berglagren, och jemför dem med hvarandra samt med de närmast motsvarande, som ännu finnas lefvande på jorden; så visar sig, att de som träffas 1 de öfversta lagren närmast öfverensstämma med de nuvarande och till en del icke kunna från dem skiljas, utan måste antagas vara samma arter, men att de undre; lagrens stenvandlingar eller petrifikater äro af alldeles olika former och ofta icke hafva näå-, gra så mycket med sig beslägtade, att kunna. hänföras till något nu lefvande slägte eller familj; likaså finner man, att de som tillhöra de äldsta lagren utmärka sig genom en större enkelhet, i förhållande till de nu lefvande, som med dem äro närmast beslägtade, samt att de tillhöra de lägsta klasserna, d. v. s. dem som äro minst fullständigt utvecklade, så att de icke hafva särskilda organer för hvarje olika ändamål, såsom de högre vexterna och djuren ega. Då alla dessa slutsatser äro grundade på undersökningar, anställda i alla de olika länder, som hittills blifvit besökta af naturforskare, och knappast någon större trakt finnes (utom Afrikas och Australiens sandöknar), som icke i någon mån fått skatta till de geologiska samlingarne, så kan man svårligen betvifla deras giltighet. Den som icke alltför bokstafsgrannt tolkär den skapelsehistoria, som i Gamla Testamentets heliga skrifter blifvit oss meddelad, skall också nödgas medgifva, att geologiens resultater stå i full öfverensstämmelse med densamma. Vi hafva anfört ofvanstående anmärkningar, till bevis för möjligheten af en kunskap om jordklotets utveckling, icke derföre att de innehålla något som saknas uti ifrågavarande skrift, utan derföre att författaren följt ett mer historiskt behandlingssätt, så att han, utan någon förberedelse, för lägaren genast framställer den efter La Place temligen allmänt antagna teorien om solsystemets successiva bildning ur en s.k. nebulosa, liknande dessa till en del genomskinliga, töckenartade massor, som visa sig på himmeln och af hvilka nåvra hafva en sferoidisk form och en tätare kärna, hvaraf kan slutas att de äro i en roterande rörelse. Det är genom en sådan massas fortgående afkylning och deraf följande sammankrympning och sönderdelning i olika himlakroppar, som vårt solsystem skulle hafva bildat sig. Vi måste i afseende å denna inledning anmärka att den måhända kunnat ega en större klarhet, och att det vigtigaste beviset för denna åsigts rigtighet, eller det af astronomien tillräckligt bestyrkta faktum att solen. och alla planeterna ejblott röra sig i samma rigtning, utan nära nog i samma plan, så att deras axlar äro i det närmaste med hvarandra parallela, icke bort förbigås. I det följande behandlas frågan om de andra himlakropparnes grundelementer, jordens inre, med djupet tilltagande värme, den yttre jordskorpans sammansättning och de särskilda perioder, som geologien lyckats uppdaga uti dess daning. WSärdeles genom den mängd figurer, som i texten finnas intryckta och dels föreställa genomskärningar af de olika berglagren, dels de förnämsta deri anträffade vextoch djurlemningar, har denna framställning mycken åskådlighet, så att äfven den, som icke eger någon större insigt uti naturalbistorien, får en temligen tydlig föreställning om de tidigare verldsperiodernas flora och fauna samt den i det föregående antydda sucHiiu———————— ——— ————r—r—reessssssssn nn ken : att få höra din tanke. Hvad betyder I I 1h