Aftonbladet – 26 oktober 1854, sida 3

hon af gammalt visste hur utomordentligt vigtigt det var för honom att straxt få frukost, som hon tagit sig friheten att uppfylla hans önskan; hans vilja hade ju så länge varit en lag för henne. Sitt still der ni är, madame! sade mr Bounderby, nsitt still der ni är. Jag tror visst att mrs Bounderby mycket gerna ser att hon slipper besväret.n Säg inte så, sir, sade mrs Sparsit nästan med stränghet; det är ju mycket ovänligt mot mrs Bounderby. Och ovänlighet är eljest inte er sak. Var ni blott lugn, madame. Det är ju dig alldeles likgiltigt, Lou? sade mr Bounderby. Ja, naturligtvis. Hvarföre skulle det vara af någon vigt för mig ? Hvarför skulle det vara af någon vigt för någon, mrs Sparsit? sade mr Bounderby svällande af vrede. Ni fäster allt för stor vigt vid sådana saker, madame, Vid George, ni torde här komma att nödgas förändra några af edra åsigter. Ni är af den gammaldags sortens folk, madame. Ni är för gammalmodig för Tom Gradgrinds barn., pHvad fattas dig ? frågade Louise med någon, förvåning. Hvad har kunnat förtörna 18 Förtörnat ? återtog mr Bounderby. Tror du måhända, att om något förtörnat mig jag icke skulle säga hvad det var och fordra det rättadt ? Jag är en rättfram man, skulle jag tro, och går inte och kryssar mig fram. Jag tror inte att någon någonsin haft anledning att anse dig för timid eller finkänsligs, svarade Louise lugnt; det har jag åtmistone hvarken som barn eller hustru någonsin förebrått dig. Jag vet blott inte hvad du vill.n Hon såg på honom, då han nu slog handen i bordet så att tekopparne skallrade, med en stolt rodnad på sina kinder, som var ett nytt under, tänkte mr Harthouse. Du är alldeles obegriplig i dag, sade Louise. Gör dig för all del ej besvär med att förklara anledningen dertill. Jag är alldeles inte nyfi