Aftonbladet – 25 oktober 1854, sida 2

Vid uttkottets framställning att skäl. till king icke förekommer i afseende å hvad det nädiga örslaget innehåller, angående de ämnen som böra ttgöra föremål för inmutning, och hvilken framställing motsvarar första paragrafen af lagförslaget, gjorles anmärkning af riksarkivarien Nordström, som i tt längre anförande framställde en historik af bergsegalet i Sverge, huru detta regale uti 1723, 1741 ch 1757 ärens författningar omfattade flere arter af nineral:er och fussilier, som för bergshandteringen tunna vara erforderlige, än det hu föredraägna förlaget. Talaren såg visserligen häråti ett örkännande Vf en friare eganderätt, men då fn gällände inmutingslag och i allmänhet det sätt, hvärpäå Sverge utifvar bergsregalet, ej kan änses tryckande för egenlomsegaren, tyckte talaren att en inskränkning af frågavarande regale, som skulle försvåra jernhanderingen och ställa många arbetsinrättningar i en presär ställning, hvarigenom äfven tillfälle till arbetsörtjenst skulle minskas, vara mindre af behofvet påkallad, då statens stora ändamäl alltid bör gå före len enskildes vinst eller möjliga beqvämlighet. Kyrkoherden Nordlund ansåg visserligen eganderätten genom nu gällande lag vara skyddad, men ett oahnd lagdt på den fria yttranderätten, som nuvarande förslag afsåge, att i hvad det kunde, utan att skada svenska jernbandteringen, lossa. För sin del ansäg talaren en fri konkurrens i detta som i andra industriens och handelns fall vara bättre än nå gällande inskränkningar. ) Doktor Broman var af samma äsigt som riksarkirarien Nordström, hvaremot prosten Traneus, delade kyrkoherden Nordlunds öfvertygelse. Genom votering bifölls hvad utskottet föreslagit med 18 röster mot 13. Hvad utkottet, i afseende på kallelse till utmålsförrättning samt ersättningsskyldighet för den som Wpphör med groparbete, föreslagit bifölls utan diskursiong Biskop Heurlin gjorde en anmälan om hvad sorh passerat i det förstärkta statsutskottet vid votering om bränvinstillverkningsskatten, hvilken anmälan skulle i protokollet intagas. Till bordläggning anmäldes bankoutskottets betinkanden n:ris 66—73, af hvilka det första angär diskontens organisation jemte lagutskottets utlåtanden N:ris 48 och 49 äf hvilka det -sednare rörer föreskriften om bandelsböcker, samt särskilta utskottets memorial N:ö 23, med voteringspropositioner om bränvinsförsäljningsböskattängen, hvilket sednare betänkande skulle sättas främst på nästa pleni föredragningslista. Borgareståndet Vid statsutskottets utl. ti:d 326, ianledningaf ätetremiss af betänkandet n:o 286, angående !väcktfräga om fortsatt utgifvande af svensk militärisk förfåttningssamling, lät ständet vid utskottets förnyade gfstyrkande bero. os Allmänna besvärsoch ekonomiutskotiets., utlåtande oo 136, med tillstyrkan, att en skolordning. mätte på de af konung och ständer gemensamt gillade grunder utfärdas, framkallade rörande punkten 4, incaehällande, att undervisningen mätte så urdnas, ätt den reala bildningen måtte, utån att dör humanist. ska lider i grundlighet, utveckläs till detfullstandigbet, som läroverkens omfäng medgifver, eå liffig debäatt. Hr Henschen ävisäg avktor Säfves försläg hafva foreträde framför utskottets. Hr Rydin trväde presteständets redaktionsförslag ej komma att medföra samma lyckliga resultater, som utskottets förra förstag. Br Billström yrkade, att ståndet skulle vidblifva sitt rörut fattade beslut. Hr Asker ansäg presteständets begagnade fras sä sväfvande, att bibehällandet af det nuvarande obestämda tillståndet inom skolorna deraf skulle blifva en följd, och den reala bildningen deraf komma att lida. Hr Henschen ville att uttrycket utan att den humanistiska lider i grundlighet skulle utgä. Hr Stolpe ansåg distinktionen vara så fin, att han ej kunde fatta den, och trodde att läroverken komma alt gestälta sig fortfarande på samma sätt som hittills. Utskottets förra framställning vore mindre sväfvande. Frasen hvaräf den reala bildningen sore mäktig vore obegriplig för talaren, som tredde absolut fullkomlighet i nägon lärdomsbranche ej kunna uppnås. Hr Hasselrot fann ståndets ledamöter vara skiljaktiga i tolkningen af punkten. Det ifrågakomne uttrycket läroverkens omfäng medgifver innefattar, att eforerhe skulle fortfarande bestämma gränsen för realbildningens omräde inom skolan; dä deremot doktör Säves redäktion förutsätter en progressiv tillväxt i de reala kunskäpsgrenårtie. Er Asker fann två stötestenar i förslaget; först ätt den huömianistiska bildningen ej mätte lida, och för det dndra att den reala bildningen skulle inrymmas i män af läroverkens omfäng. En diskussion måste derigenom uppstå om förenligheten af dessa bäda möjligheterg och tillämpningen komma att leda till halfbildning. Talaren hemställde huru stor vinst ståndets ledamöter åragit af latinläsningen och Huru -Stofa latinäre de blifvit, och betviflade till och med; beträffande sjelfva det lärda ständet, att detta, utom förmågan ått ikatedern röra sig med en mängd latinska fraser, räknade så många stora latinare. Talaren-yrkade derföre, att ständet skulle vidblifva sitt förta beslut, som är detsamma som doktor Säves mötiöt. Ståndet vidhöll beslutet. . I afseende på frågan om införande af kemi och fysik som undervisningsämnen i skolorna, uppträdde br Rydin till försvar för denna äsigt, medan hela lifvets praktiska verkningsförmåga till stor del hvilado på insigt i dessa vetenskaper. Ja, talaren ansäg dessas inflytande i moraliskt hänseende ej vara mindre vigtigt, ty väckelsen till åskådning af SKaparens i näturen nedlagda allmakt och godhet: kwnde lika mäktigt inverka på menhiskosjälens. upplysning och förädling som en prests mer eller mindre torra -bibelexegetik. Ständets beslut i denna punkt blef vidhållet. I fråga om pedagogierna gillade ståndet tutskotteis framställning. Derefter föredrogs lagoch allmänra besvärsutsk:s utlåtande n:o 28, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till grufvestadga. Föfsta t, angående inmutningsrätten, blef det hufrvudsakliga diskussionsämrnet. Hrr Rettig, Eistner; Cassel öch Henschen vppträdde med hvar sitt förslag, ösyftånde utsträckning af avtalet metalloch mineralfyndigheter, som kunna blifva f remål för iomiitnipg. Err Wedberg och Falhem understödde hr Rettigs förslag. Hrr Hasselrot, Asker och Indebetou uppträdde deremot till försvar för S:ns oförändrade lydelse. Som, det vore en obestridlig sånning, att i den mån industrivoch ilisation viona framgärg, nödvändigheten af insvränkningars och tvångsföresknifters upphäfvandemäste följa, så mäste den inkräktning på egabderätten, som innefattas i en vidsträckt inmutningsrätt, smånvipgom undanrödjes, och dertill vore steget taget genom stadgandet i denna S. Bergshåndteringensnytta borde väl befrämjas, men icke på jordbrukets, söm dock måste anses såsom hufvudnäring, bekostnad. sådant skulle likväl ske, om inmutningsrätten utsträcktes till sådane mineralfyndigheter som t. ex. kalk. Behofvet deraf för bergsbruket kunde fyllas genom uppköp. Genom votering blef antagen oförändrad med 33 ja mot 11 nej. Beträffande de öfriga 4S, hvilka icke heller upplästes, uppstod nästan ingen diskussion. Betänkandet godkändes i sin helhet. en : Bondeståndet. Konstitutionsutskottets memorial N:o 57, angäende införande i grundlagarne af ett stadgande; som skulle RO ON ER —— LL TT EE ERAN Y ne efter försvann han; gick sin väg, ingen visste