Aftonbladet – 25 oktober 1854, sida 2

efter försvann han; gick sin väg, ingen viskte hvart, liksom min mor gjorde i min barndom, endast med den skilnaden att han är ett, om möjligt, ännu sämre subjekt än min mor var. Hvad gjorde han nu innan :han gick sin väg? Hvad säger ni — vid hvarje liten afdelning af sitt tal gaf mr Bounderby sin hatt, som han höll i handen, ett slag i kullen som om den varit en tamburin — om jag berättar er att man den ena aftonen efter den andra sett honom stå på utkik utanför banken? Att han strukit omkring der sedan det blifvit mörkt?. Att det föll mrs Sparsit in att han inte kunde stryka omkring i något godt ändamål? att hon fästade Bitzers uppmärksamhet på honom? Och att de begge gåfvo akt på honom? Och att det i dag vid närmare undersökning visat sig att han äfven blifvit bemärkt af gränharne?, Då mr Bounderby hade nått denna klimax, satte han, liksom en österländsk jonglör, sin tamburin på hufvudet. Saken ser onekligen misstänkt ut,, sade mr Harthouse. Det skulle jag också tro, sir,, sade Bounderby med en utmanande nick, dcet skulle jag också tro. Men det är flera af dem med i komplotten, och bland andra en gammal köring. Man får aldrig höra ett ord om någonting sådant förr än olyckan rtedan är skedd. Sedan hästen är stulen, upptäckas a!la möjliga fel på stalldörren. Nu kommer en gat:mal käring i dagen, en gammal käring, ou hvilken man skulle kunna tro att hon då och då roar sig med att flyga in i staden på en qvastkäpp. Hon har sina ögon fästade på huset hela dagen i ända, innan den här k.:len begynner, och samma afton som de 52: bonom, smyger hon sig bort med honom och öfverlägger med honoro, förmodligen för ait afge rapport. Jag önskar hon ridit till fandera på sin qvastkäpp.