Aftonbladet – 18 oktober 1854, sida 2

utarbetandet af den serskilda stadga, som i det ifräga satta nya momentet af 17 regeringsformen finnes åberopad, bifölls genom votering med 27 röster mot 18. Statsutskottets mem. n:o 311, deri utskottet vidhåller sitt afstyrkande af medel till understöd åt tullstatens pensionsinrättning, afslogs och beslöts 5000 rdr att utgå af tullbevillningen. Bankoutskottets memorial n:o 65, med förslag till sammanjemkning af de olika besluten i fråga om decimalsystemets tillämpning på rikets mynt, bifölls.j Statsutskottets memorial n:o 317, med förslag till de 3 första afdelningarneaf reglementet för riksgäldskontoret föredrogs punktvis och bifölls. Riddarhusutskoitets betänkande öfver väckt motion om tryckning af ridderskapets och adelns äldre riksdagsprotokoller, dertill utskottet tillstyrkt ett ärligt bidrag af 400 rår, yrkade frihrr RB. Cederström och Bennet måtte afsläs. Grefve Lagerbjelke yrkade äterremiss för uppgörande af vilkoren. För bifall talade frih. Raab, hrr v. Hartmansdorff och N. Tersmeden. Betänkandet återremitterades efter votering och den förseglade sedelns öppnande med 13 röster för bifall och 12 för afslag. Presteståndet granskade bankoutskottets betänkande n:o 62, som innehåller förslag till vissa förändrade föreskrifter, angående bankens depositionsrörelse. Utskottet har föreslagit, att räkningshafvare af 4:e klassen, ej skulle få insätta eller uttaga lägre belopp än 100 rdr. Riksarkivarien Nordström. Sedan 1668 har det varit en stående regel, att Stockholms stads--verk och inrättningar skola insätta sina medel uti banken, hvilket medför för dessa verk säkerhet och för banken konsolidering. På detta förhållande har grundsatsen häfd, som bestämt organisationen af Stockholms embetsverk, och förorsakat lagföreskrifter i konkurs-lagen, i kongl. reglementen för de förraltande verken och fromma stiftelser, som ålägga dem att insätta uti banken sina medel; men dessa föreskrifter äro af natur att de ej kunna lämpa sig efter det förslag utskottet framställt; ty icke beror summan af ett exekutionsbelopp af öfverstäthällareembetet, eller de myndlingsmedel. förmyndarkammaren är skyldig atti banken deponera af detta verk? utan summan bestämmes ju af olika omständigheter för hvarje särskildt fall, för hvilket dock föreskriften i lag stär qvar, att insättning, till obegränsadt belopp, i banken skall ega rum. Möjligen skulle en eller annantjenst i banken genom förslaget kunna umbäras; men detta anser jag ej vara skäl för bifallet, som. skulle för. orsaka Stockholms stads förvaltande verk och inrättningar stora olägenheter, och hvilken nu egande rättighet är den enda ersättning Stockholm pjuter för dess uteslutande från fastighetsbelåningsrätten i banken. Prosten P. C. Arosenius instämde uti föregående yttrande. Professor Agardh gjorde en repetition af -det som han i föregående plenum i det högvördiga ständet yttrat, då han uppräknade alla de pästädda omgångar en insättning uti banken skulle medföra; och ansåg ej rätt att man finge besvära banken med insättning af några skillingar, synnerligast då talaren getom beräkning af kassans och depositionens attester till 113,000 och aflöningsbeloppet för bäda afdelnivgarne till 30,000 rdr, hvarje utfärdad sattest skulle komma att kosta 2 rår, och med den nu föreslagna löneförhöjningen blifva än dyrare, och sålunda attesten vara mera värd för banken än det belopp den utvisar. Dessa verk hafva oftast ända till sju räkningar och göra säledes banken till sin bokförare, utom det att banken skall förvara dess medel. Hvilken är följden af detta? Jo, att banken förvandlas till en -asistans, hvarigenom affärsmännen, som ej kunna vara nöjda med den långsamma expeditionen, drifvas från densamma. Tal. ansäg nog att de omtalade verken finge insätta minst 100 rdr, hvarigenom allmänheten skulle besparas från det spring och det besvär närvarande förhällanden ålägga den, och hvarvid det förvänar tal. att ej allmänheten allaredan tröttnat. Doktorerna Sandberg och Nordlander samt prostarne Karlander och Kullman instämde. Biskop Heurlin instämde med riksarkivarien Nordström och önskade äterremiss på punkten, på det ej förslaget skulle komma att stå i strid mot gällande författningar, samt förklarade sig hafva uppmärksam mat reservationen med dess förslag till folieafgif: för dessa räkningshafvare, hvarpå han ville fåsta utskottets uppmärksamhet. Komminister Beckman. Då Stockholms stad ej har nägot ränteri, der laga deposita kunna verkställas, söker förslaget omkullkasta gifne lagföreskrifter. Huru välgörande denna depositionsrätt visat sig för Stockholms kommun har erfarenbeten ådagalagt genom kronouppbördsmedlens, ti!l öfver 10 rdr uppgående belopp, insättande af den skattskyldige i banken, hvarigenom förlusterna vid de ej så sällsynta uppbördsbalancerna med uppbördsmännens thy åtföljande rymningar, ej blifvit så känbara som de kunnat blifva, i fall denna föreskrift ej funnits och uppbördsmannen haft större kassa om hand. Öfverståthållareembetet, som förut hade rätt att, till sina tjenstemäns löners: förbättrande, förränta sina depositioner, har blifvit denna rätt för en femton är sedan fränkänd, och föreskrift lemnats att äfven det minsta belopp skall insättas på dess räkning i banken. Man kan sålunda ej. besuvämma insättningssumman, uian att förändra förfatiniogarne, hvartill skulle komma nya tjenstemän med bög uppbördsborgen inom stadens verk. Doktor Sandberg ansåg 72 4 R. F. och 32 RB. Os berättiga ständeraa att reglera sin bank bäst de behagade. Skuile banken vara beroende af dylika koogl. reglementen, blefve denna ständernas: rättighet inskränkt. Förändringen af de omtalade reglementena blefve en konungens och ständernas cura posterior. Åtminstore yrkade talaren att dessa räkningshafvare skulle betala folieafgift, som något kunde ersätta bamkens arbete för deras skuld. Professor Selander anmärkte att en stor del af 4:de klassens räknin;shafvare ej höra under Stockholms stad, ehuru de hafva sin styrelse här. Dessa an åg talaren böra betala folieafgift, som skulle stäfja missbruket af de små insättningsbeloppen och tillika bereda banken en inkomst af 4000 rdr bko. Prosten Lindberg och biskop Bergman instämde. Riksarkivarien Nordström förklarade sig ej vilja ingå på den af. doktor Sandberg utialade principen, ehuru han beundrade denne taiares stoiska stolthet. Försin deltrodde h.n att ået ej bör finnas två makter i staten, hvars: moraliska mål dermed ej befrämjas. Det närvarande: depositionssättet är för Stockholms verk en jus acqui-situm, på hvilken en mängd författningar grunda sig; men om Rikets Ständer, i sin sublima känsla af suveränitet, ville dekretera ett stadgande, som skulle omkullkasta befintliga förhållanden, utan att vilja lemna Kongl. Maj:t tid att söka ändring i de författningar, som föreskrifva en dylik deposition, kunde talaren ej biträda ett sådant beslut, utan reserverade sig på förhand deremot. Doktorerne Wallin och Pettersson talade emot utskottets förslag och päminde huru stor risk förlusten