Aftonbladet – 9 oktober 1854, sida 3

landen kan talaren icke anvat än instämma med Jöns Persson och yrka att memorialet mä med ogillande läggas till bandlingarne. Östergötlands representanter utom vice talmannen Svartling, Anders Persson och Daniel Danielsson frän Jönköpings län, Anders Ersson frän Dalarne, Lekberg, Lars Gustaf Andersson, Carl Olsson, Elof Andersson, Lindby m. fl. instämde med Henrik Andersson. Nils Svensson från Skäne hade, såsom ledamot af utskottet, varit vittne till hurusom ordföranden och de tre andra ståndens ledamöter hitintills ansett sig ofelbara och handlat konseqvent alltigenom. Bröderna mätte tro att denna gäng satt det ät att nödgas erkänva ett misstag. 1Ie voro nära att återtaga hvad de förut sagt, men ordföranden ville, att det skulle gå så lätt och oförmärkt som möjligt (munterhet), och derföre blef det som det blef. Nils Svensson kunde ej godkänna memorialet, helst då utskottet, på sätt som skett, behandlat frågan och ansett tre stånds beslut vara Rikets Ständers. Han hade reserverat sig i utskottet och önskade nu att ständsbröderna mätte lägga memorialet till handlingarne Anders Andersson från Wermland, Gustaf Nilsson, Johan Petter Danielsson, Håkan Pettersson och Nils Svensson från Blekinge instämde. Sahlström ansåg sig ej behöfva erinra, ati han, då memorialet N:o 19 förevar, önskat, att bondeständet mätte godkänna voteringspropositionerna, emedan det i desamma fätt sin mening intagen såsom kontrapropositioner. Af samma äsigt är han ännu. Man hade visserligen riktigt anmärkt, att de tre andra ständen föregätt med exempel att ogilla föreslagna voteringspropositioner, men han önskade, att bondeståndet ej mätte efterhärma deras exempel och följa en bana, hvarpå man gör sig skyldig till förnärmelse emot grundlagarne. För sin del ville han, för ait i framtiden vara skuldfri i detta fall, hafva i protokollet antecknadt, att han ansäg voteriogspropositionerna bindande genom tre ständs beslut. Wassmuth instämde med Sahlström. Vice talmannen Svartling förklarade sig vara förekommen af Sahlström. Man hade sagt, at. särskilla utskottet handlat grundlagsvidrigt; om ock så vore, så hade det varit från början. Utskottet 2 likväl blifvit godkändt, och då talaren säsom v talmen hade svurit att upprätthålla grundlagarne, så anscr han sig icke kunna annat än godkänna voteringspropositionerna, helst som det skulle bli ett a:lvför vådligt prejudikat att förkasta dem. Lars Olsson frän Gefieborgs län och Fahlen irstämde. Henrik Andersson fann för sin del de säl Sahlström anfört mera tala för att ogilla memorislet än att gilla det. Då man vet, attridderskapet och adela samt presteständet kunnat ogilla voteringspropositioner, så borde väl äfven bondeständet kunna göra pisamma sätt. Talaren hade ingen annan kunskap än den han iohemtat af sin mor, då hon satt vid spinnrocken, och kunde säledes ej se annat, än att det exempel de upplysta och lärda stånden gifvit, icke kunde vara orätt att följa. Han ville så mycket hellre göra det nu, som man häntydt på, att riksdagen genom ett sådant beslut kunde hastigt blifva slutad. Vid denna riksdag hade bränvinsfrågan blifvit si behandlad, att det vore en skam att vidare deruti deltags, och säledes förklarade Henrik Andersson, att han bädanefter under denna riksdag icke ville deltaga uti nägonting som rörde bränvinsfrågan. Daniel Danielsson från Jönköpings län erinrade, att han förut instämt med Henrik Andersson, men han -ville upplysa, att ridderskapet och adeln samt presteständet äfven vid denna riksdag vägrat att godkänna voteringspropositioner för förstärkt utskott; det var i frågor som varit behandlade af bankoutskottet, hvars förslag nämnde stånd afslagit. Nils Svensson förklarade sig lika väl som vice talman Svartling respektera grundlagen, och fordrade just derföre att den, enligt sin föreskrift, skulle tilllämpas efter ordalydelsen. Hvad beträffar ogillandet af voteringspropositionerna, så är det icke bondeståndet som stataerar exemplet; det är redan gifvet af de andra stånden. Ola Månsson och Bergström förklarade sig vara af lika äsigt med Sahlström. Anders Andersson i Walla kunde ej neka, att frägan hela vägen behandlats vid sidan om grundlagarne. Han hade ocksä derföre velat rätta behandlingssättet, ehuru det ej lyckats. Frågan har nu hunnit till det stadium, att den skall lösas. För sin del kunde han icke göra sig rätt klart, huru ståndet kunde ogilla voteringspropositioner, i hvilka dess beslut ej voro undertryckta. För öfrigt ville han blott sopa rent för sin dörr och gillade således memorialet. Carl Ersson och Matts Persson instämde. När nu diskussionen förklarades slutad begärde Sahlström först votering, men afstod derifrän på fleras begäran, ehuru han förklarade, att det skulle vara intressant att se huru många af bröderna misttagit sig i saken. Härvid lät likväl icke vice talman Svartling bero, utan päyrkade votering, som, enligt hvad i lördags nämndes, utföll med 21 för bifall och 49 för att memorialet med ogillande skulle läggas till handlingarne, hvarefter nästan hela minoriteten, säsom äfven i lördags nämndes, reserverade sig emot beslutet. Talmannen hade före voteringen förklarat sig oförhindrad att framställa kontrapropositionen på memorialets ogillande och läggande till handlingarne, emedan, sedan tre ständ bifallit voteringspropositionerna, så att ändamälet ej förfelas,, 71 4 R. F. ej kan innetatta hinder derför.