Aftonbladet – 9 oktober 1854, sida 3

Bondeståndet. Debatten om voteringspropositioner i Förstärkt Statsutskott angående beskattning å bränvinstillverkning och destillering. Jöns Persson från Blekinge hade först begärt ordet. Han ansåg särskilta utskottets förevarande memorial n:o 21 vara ett nytt bevis, att utskottet, efter de af detsamma och de tre andra stånden redan gjorda afstegen från grundlagarne i denna bevillningsfråga, icke kan eller icke vill återföra ärendet på lagenlig väg. Bondeståndets ledamöter i utskottet hade fästat de öfriga utskottsledamöternas uppmärksamhet på det grundlagsvidriga i hela behandlingssättet, men pluraliteten i utskottet hade icke fästat afseende vid bondeståndets utskottsledamöters protester. Då nu utskottets memorial n:o 19 var i fråga i sammanhang med förevarande memorialet n:o 21, i hvilket det förra var omförmäldt, så ville Jöns Persson yttra sig om båda, ehuru han icke ville upprepa hvad redan såvälaf mänga andra ståndets ledamöter som af talaren blifvit ådagalagdt rörande grundlagsvidrigheten af utskottets inkräktning på bevillnings området. Detta torde numera ej förnekas af någon. Men talaren ville nu erindra derom, att utskottet, i stället för att enligt grundlagen taga i betraktande bondeståndets mening och beslut i bevillningsfrågan och meddela de andra riksstånden, dels kännedom derom, dels något förslag att sammanjemka de skiljaktiga meningarne, deremot endast för riksstånden föreslagit nägra nakna voteringspropositioner och icke. ens redogjort för skälen, som legat till grund för bondeständets beslut, så att de andra ständens röstande medlemmar i förstärkta utskottet icke ega kännedom om dessa skäl, — något som Jöns Persson förmenade vara alldeles stridande mot grundlagarnes syfte och stadgande, att ärenderna skola fullständigt utredas och utskotten i hvad på dem ankomma söka medla och förena de splittrade ständens meningar. Jön sPersson ansåg nu att man måtte antaga ast alltsammans, att utskottets förslag till voteringspropositioner, säsom i mem. n:o 19 säges, tillkommit på grund af 73 R. O., eller, såsom utskotiet förklarat i mem. n:o 21, det förra ha varit ett misstag och att voteringspropositionerna tillkommit med stöd af 71 BR. F., i hvilketdera fallet som helst är oförenligt med grundlagens tydliga ord i dessa nämnda paragrafer, tillfölje hvaraf formen är grundlagsvidrig. Skulle nu bondeståndet godkänna dessa förslag till voteringspropositioner, så ansåg Jöns Persson, att det gjorde sig skyldigt till delaktighet i ett brott mot de i grundlagen stadgade former, hvilket såväl skulle strida mot bondeståndets förut visade sorgfällighet om grundlagarnes helgd, som ock blifva ett vådligt prejudikat för framtiden att låta bevillningsärendena beredas på ett sins emellan osammanhängande sätt, hvilket redan i denna fråga visat sig leda till åsidosättande och undertryckande af allt hvad allmogens riksdagsombud för den mindre jordbrukande klassens fördel önskat och på grund af en med uppoffringar förut vunnen och i grundlagen erkänd rätt yrkat. Hvad särskildt beträffade mem. n:o 21,så frägade Jöns Persson, om det är tänkbart, att detsamma skulle kunna godkännas, då utskottet deri uppgifver tre stånds gillande af de föreslagna voteringspropositionerna såsom Rikets Ständers beslut. Han ansåg nemligen icke de särskilda ståndens beslut såsom något Rikets Ständers beslut, utan blott såsom medel att komma till ett sådant, och åberopade exemplet af föregäende riksdagar, då de tre andra ständen icke funnit sig af sådana ståndsbeslut förbundna att godkänna dylika förslag till votering eller att i voteringen deltaga. Dessa stånd hafva föregått bondeståndet med exempel att för voteringar i förstärkt statsutskott erfordras hvarje ständs godkännande af dylika förslag. Skulle dä bondeståndet allena vara skyldigt att dansa efter de andra ståndens pipor? Något sådant ville ej Jöns Persson tro och föreslog derföre, att bondeståndet, på grund af det grundlagsvidriga i behandlingen vid denna riksdag af den, uuder namn af husbehofsbrännerimedel i 60 R. F. päbjudna bevillning, måtte med ogillande lägga särskilda utskottets memorial n:ris 19 och 21 till handlingarne. Ola Persson från Blekinge och Daniel Danielsson från Örebro län instämde i hvad Jöns Persson anfört. Henrik Andersson fann med tillfredsställelse att bränvinsutskottet handlade konseqvent. Det hade från början gått på sidan om grundlagarne och dermed fortsätter det till slut. Det erkänner sitt misstag att förslaget är oriktigt framstäldt, men det vill likväl icke frångå hvad det ätgjort, Under sådana förhål