sar, af hvilka hvar och en ligger tio fot högre än den föregående; dockbassinens vattenyta ligger alltså trettio fot högre än hafsytan. Hvarje docka kan göras läns medelst ett underjordiskt afloppsrör, genom hvilket, sedan dammluckan blifvit öppnad, vattnet bortföres till hafvet; härigenom kan hvarje docka begagnas oberoende af de öfriga och skepp ineller uttagas ur en docka, utan att komma i beröring med de öfriga. Dockbassinen förses med vatten medelst en kanal från TscherniRuilka (Svarta floden), hvilken kanal begynner vid byn Tschergana, der den har en höjd af vid pass sextiotvå fot öfver hafsytan. Denna kanal är omkring tio fot bred och aderton verst (154 sv. mil) lång, med en sänkning af halfannan fot på hvarje verst; den leder till en reservoir, som ligger vid pass åtta verst från det ställe, der kanalen börjar. Skulle den lilla bäcken utsina under den torra årstiden, så innehåller redan denna reservoir tillräckligt mycket vatten för att förse dockbassinen; men en annan, mycket större, är dessutom för närvarande under byggnad. Kanallinien från floden till dockorna går fram öfver en mycket oländig mark, till största delen på sidorna af branta kullar, till en del äfven öfver djupa bergspass. För att undanrödja dessa svårigheter och åstadkomma en regelbunden sänkning, har det varit nödvändigt att anlägga en damm, tre aqvedukter och två tunnelar. Tunneln vid Inkerman, som jag besökte, är omkring trehundra famnar lång och uthuggen tvärs igenom en sandstensklippa. Största svårigheten var emellertid att erhålla en fast botten för den första, eller hafsslussen. Sedan kasunen blifvit insatt och vattnet utpumpadt, hvilket ej var stort mer än sju fot djupt, var en uppmuddring af tjugu fot nödvändig, emedan bottenläggningen i slussen ligger nära trettio fot lägre än vattnet i viken. Som materialier vid dockbyggnaden har man användt sandsten och granit; den sistnämnda på alla sådana punkter, som äro utsatta för större påtryckning. Murarearbetet är vackert och väl gjordt, alla kranar och ma