Aftonbladet – 27 september 1854, sida 3

rare vid allmänt läroverk och fullmäktig från har delsförening hafva visat sig kunna skrifva läsligt oc räkna,, ansägs obehöfligt af grefve Lagerbjelke oc frih. Raab och Tersmeden, hvaremot bifall yrkades a hr v. Hartmansdorff och frih. Rhebinder; hr Flac begärde återremiss. Punkten blef med 20 röste mot 12 afslagen. Vid 3 4 1 mom. har utskotte tillstyrkt att afgift för handelsrättighet icke vor tillämplig på norrländska allmogen. Statsräde Grefve Mörner anhöll om afslag å denna punkt som är ett undantag ensamt för mnorrlänningarne Flera instämde. Punkten afslogs. Utskottets af styrkande i öfriga punkter bifölls. Statsutskottets ut låtande n:o 291, afstyrkande förändrade stadgande: för hypoteksföreningarnes obligationers uppköpande a riksgäldskontoret, bifölls. Likasän:o 293, afstyrkande ett kreditivs afsättande för uppköp eller beläning a svensk spanmäl. Statsoch ekonomiutskottens betän kande n:o 15, afstyrkande anslag till ett officielt dag blad, anhöll frih. Rhebinder måtte äterremitteras, äbe ropande sig på sin reservation, och ansäg att tidninger kunde framtagas vid bröllop och under samqväm. Idenn: syftning talade frih. R. Cederström, som trodde att er föreläsare i sockenstugan kunde läta de öfrige veta tid ningens innehäll. Hr v. Hartmansdorff talade äfven för återremiss och uppläste lagberedningens tillstyrkande för en dylik tidnings utgifning, hvarvid han lade er särskild vigt på de liberala personers namn, som un: dertecknat detsamma. För bifall talade frih. Raab, som värderade afsigten, men ansåg att mycket af det, som skulle i tidningen införas, redan nu sprides genom Svensk Författningssamling, sällskapet för nyttiga kunskaper c. och ansåg att allmogen läser så längsemt; att misstroende skulle uppkomma till tidningen ; samt lögnen och skämtet söka förtaga det sanna, som i den funnes. Grefve, Lagerbjelke trodde endast följden af bifall blifva, att presterna skulle slippa hälla sig Postoch Inrikes tidningar. Skulle klubbar sammanträda att läsa eller läta sig föreläsas så kunde lika väl tidningar af motsatt slag läsas. Önskade återremiss i den syfwing, att ett anslag skulle gifvas, så att tidningen kunde fås för godt pris. Hr Adelborg talade för bifall, men ville ej motsätta sig återremiss i den syftning grefve La gerbjelke talat, men ansäg det nu förslagna smaka af despotism. Hr Hjerta, L., trodde att, om en regering funnes, som mot den tänkande delens af nationen och representationens åsigt företog skadliga åtgärder, densamma dä skulle begagna detta blad att utbreda sina åsigter och söka göra dem gällande. Trodde att lagberedningen menat ett annat blad än det här föreslagna, och att deri blott skulle innehållas legala och officiela meddelanden. En sådan tidoing hade talaren intet emot. Grefve G. Posse bföll. Söndagen bör upptagas med annat än tidningsläsande. Hr P. R. Tersmeden talade äfven för bifall 2medan ensidighet skulle af ett dylikt blad uppstå. Betänkandet blef med 20 röster mot 12 äterremitteradt. Pleaum fortsättes i afton. RP bb I DAD Mur Om Presteståndet har uti dagens plenum genomgått en mängd statsutskottets betänkanden n:is 277—287, af hvilka de flesta behandla mindre vigtiga ämnen. Af dessa må nämnas de mera framstående, t. ex. n:o 278, i anledning af begärdt, af utskottet till 36,000 rdr ärligen, tillstyrkt anslag ät armåens pensionskassa. Doktor Sandberg yrkade återremiss af detta betänkande, enär af revisionsberättelserna visat sig att orsaken till kassans obestånd vore att söka uti det förhällandet att en mängd högre militärer, efter att hafva blifvit befordrade till högst indrägtiga civila befattningar, likväl fortfarande draga pensioner ur kassan. Så vore för närvarande förhållandet, då 64 personer, af hvilka eti statsråd med 7000 rdr, en öfverste nyligen blifven postinspektor med 1400 rdr årlig lön, en landshöfding med 5000 rdr, under åtnjutande af ett sammanlagdt lönebelopp af 125,000 rdr, af pensionskassan uppbära militära pensioner till ej ringa belopp. Tal. önskade att som vilkor för beviljandet af anslaget skulle stipuleras, att dylika militärpersoger, under det de bekläda civila embeten med större löneförmåner, ej mätte uppbära fpensioner från armåens pensionskassa. Härigenom skulle kassans och ännu mer de militärers, som ej lyckas erhålla sådana lukrativa befattningar, bästa befordras. Biskop Annerstedt och professor Selander yrkade bifall. Statens bidrag till pensionskassan vore ej stort; största delen bestod af delegarnes tillskott. Militärerne hafva ingått i tjenst och gjort sina afbetalningar till pensionskassan under det bestämda vilkoret, att de vid viss ålder skulle erhålla pension. Det kan ej förminska dessa personers rätt till pen sion att de erhålla löner för befattningar, hvilka de till statens bästa utöfva. Ständet beviljade anslaget. Samma utskotts betänkande n:o 287, om ersättning till kronofogdarne för förlorade löneförmåner, återremitterades. Komminister Beckman tillvägabragte denna återremiss till förmån för bergsfogdarne Ågren och Edström, af hvilka den förres tjenstetid skulle af utskottet vara oriktigt beräknad, och berättiga honom till högre pensionsbelopp. Vid konstitutionsutskottets memorial n:o 50, ang. städernas representationssätt, afslog ståndet den gjorda nbjudningen och föreskref utskottet att uppställa vo:eringsproposition. Lagoch ekonomiutskottets beänkande n:o 26 angående förändring af pastoralexamen, har under den äterstående delen af förmidlagen diskuterats. Alla talare hafva yttrat sig för örändring af pastoralexamen, och mänga såsom den len af utskottet blifvit föreslagen. Diskussionen härfver fortgår i afton. — Borgareståndet. Föredrogs statsutskottets utlåtande n:o 277, i amedning af K. M:ts skrifvelse om anvisande af fyllad i ersättningen till Vadstena krigsmanshuskassa ch amiralitetskrigsmanskassan för de till statsverket ndragne rusthällsoch en per mille afgifter vid favighetsköp. Utskottets hemställan om ersättning från iksgäldskontoret för den skilnad i inkomster, som enom berörde afgifters upphörande kunde bavisas ara kassorna frångångne, mötte motstånd af hrr rråk och Berger. Dessa talare ansågo, att, då rikets ednast församlade ständer beslutat ett bestämdt anag för denna ersättning, beräknad i enlighet med assornas inkomster under ären 1845—1848, afiges dermed, att icke för hvarje riksdag eu sådan sättning borde anvisas, men väl att anslaget kunde öjas, då efter en längre tids erfarenhet cet visat sig, tt vid beräkning af deafgifter,som frångätt kassorna, samma skolat öfverstiga det anvisade anslaget. ågon sådan anledning vore nu icke förhanden att visa någon särskild ersättning iföljd hvaraf talarne rkade återremiss å betänkandet. Denna blef äfven F ständet beslutad. Likaledes blef samma utskotts betänkande n:o 278, anledning af K. M:ts proposition om statsbidrag till pprätthållande af pensioneringen i armöens pensionsAssa, på yrkande af hr Berger äterremitteradt. Taren ansåg det visserligen vara statens skyldighet t bidraga till militärers pensionering. Men staten orde derföre hafva rättighet att deltaga i lagstiftingen, rörande kassans förvaltning. Dertill funnes . mycket större skäl, som de är 1847 församlade SE I JE LF ES