Aftonbladet – 27 september 1854, sida 3

dan taxerade på ett sätt, som kunde ha gjort heder åt en engelsk hötelvärd. Då vi nalkades Sebastopol kände jag någon ängslan blanda sig med min lifliga åtrå att besöka en plats, om hvilken ryssarne tala med ett slags vördnadsfull fruktan. En krökning på vägen visade oss en betydlig sträckning af Krims vestra kust, och vi frapperades af åsynen utaf Sebastopol med sina höga hvita hus, sina hotande batterier och de gröna taken på dess kyrkor. Längre bort, i detinre och länge sedan husen försvunnit, såg man öfver kullarne skeppens spensliga master. Seglen hängde slappa nedåt masterna. Snart derefter kunde vi urskilja linieskeppens breda skrof, flytande i samma vatten. Vi skulle således just passera in i Sebastopol. Det tycktes icke som vi skulle hafva att frukta något missöde. Våra kläder hade genom den långa resan tvärs igenom stepperna blifvit försatta i ett sådant tillstånd, att de voro sämre än dem som Richter och vår körsven begagnade. En tjock anstrykning af grått dam gjorde de obetydligare olikheterna i ko-. stymen omärkliga, och vi smickrade oss att vi, lutade tillbaka, till hälften dolda af höbuntar och med hattarne neddragna öfver ögonen, liksom för att skydda oss för solen, skulle fullkomligt likna de lugna landtmännen från något närbeläget nybygge. Vår medbrottsling visade en liknöjd uppsyn; kusken påskyndade hästarne. Det var på det sättet som vi inkommo i staden utan att oroa de rörliga skiltvakter som bevakade passagen. En half timma derefter åto vi biffstek vid en hederlig tysks bord, hvilken visade sig förjust af att mottaga oss. Vårt otillåtna besök i Sebastopol nödgade pss till största försigtighet. Vi antogo den remlighetsfulla och misstroende uppsyn, som itmärker allt i denna stad. Den misstänk