Aftonbladet – 27 september 1854, sida 2

2 me -TB er Mk cf I Hob Åslapp lätt ifrån saken, om de gamla mästarne ville verk Ior nvuka detta ar toreskritvet. Vet ar svart att afbålla sig från ett utbrott af harm och vedervilja, när man erfar sådana försök, och vi! hoppas att det icke behöfves mer än att citera det ifrågavarande, för att göra dess framgång o vöjlig. Utskottet befinnes också hafva tillstyrkt en förändring i handtverksordningens 3:dje 8, derhän, att, såsom det heter, förvärfvande af mästerskap) i hvarje yrke, med undantag af murareoch byggmästareyraet, skulle utgöra vilkoret för rättigheten att hålla handtverksverkstad i stad,. Genom handtverksförordningen är detta vilkor nu inskränkt till vissa uppräknade yrken. Uti England, Frankrike, Belgien, Amerika anför man såsom en af de vackraste fördelar, som tillhöra dessa länders invånare, att hvilken som helst kan när som helst och hvar som helst, i stad eller på land sätta upp en butik eller en verkstad till idkande af hvilken lodig handtering han behagar, utan behof af föregående tillstånd eller pröfning af någon myndighet, och utan andra förpligtelser än att fullgöra allmänna medborgerliga åligganden. Vill man se saken fördomsfritt, så skall man ej heller kunna undgå att finna, att detta är en sann och förnuftig grund för lifvet inom det borgerliga samhället, såvida det får antagas att det finnes något fall, deri staten är skyldig att meddela samma skydd åt alla. Hos oss har denna åsigt också till en viss grad gjort sig gällande i fråga om fabrikers inrättande, och det lärer väl ej finnas mer än en röst derom, att det vore omöjligt borttaga denna rättighet utan att fabriksindustrien skulle deraf erfara den känbaraste skada. Kunde man nu vänja sig vid att abstrahera från den ensidighet, som vanan föder, så blefve det lika lätt att begripa, att det icke just finnes något skäl, hvarföre ett så alldagligt behof, som det, att få sina kläder, skodon eller hattar förfärdigade, att få en vagn beslagen o. s. v. icke skulle få tillfredsställas på det sätt som hvar och en kan finna förmånligast, och utan att en mängd omgängar och kostsamma formaliteter skola fullgöras såsom vilkor för rättigheten att åtaga sig sådant arbete eller förena sig med flere, för att upprätta en verkstad tillsammans. Likväl existera sådana föreskrifter, och nu har det icke ens varit fråga om att få dem upphäfna genom någon motion hos ständerna; det är blott fråga om, att ej inskränkningen genom föreskriften om mästerskap och mästerprof må blifva sträckt ännu längre, än i den närvarande författningen, och som redan i flera fall tillbakahåller de respektive näringars utveckling, som innefattas deruti; och af denna anledning hafva vi ansett det vara skäl att påpeka nödvändigheten attafslå ekonomiutskottets förslag i nämnde hänseende. Vi tro för öfrigt att man, såsom motskäl emot detta förslag, icke kan anföra något på en gång kortare och mera upplysande, än hvad i afseende på enahanda begäran af mästerne, i petitionen till Kongl. Maj:t, anfördes af handtverksarbetarne i deras motpetition, och tro det således icke vara öfverflödigt, att här citera detta stycke, oaktadt det för något mer än ett år sedan engång förut varit publiceradt. Det lyder sålunda: I anledning af söksndernes yrkande, att fiere handtverk, än som i f:n finnas uppräknade, böra vara underkastade mästerskaps vinnande efter föregånget aflägsande af mästerprof, utbedja vi 0ss8 -uuuerdånigst att få fästa Eders Maj ts nådiga uppmärksamhet på några måhända mindre silmänt bekanta förhållanden, som hos 0s2-ågvadkommit den öfvertygelsen, att mä sterprofs afäggande äro både ändamälslösa, derföre ati de föga eller intet bevisa i afseende på godheten af de artiklar en mästare framdeles kan komma att på sin verkstad förfärdiga, och olämpliga, sisom innebärande en öfverflödig, men för mängen ung man iän,e kännbar utgift, som bättre behöfde användas jil: verktygs anskaftavde eller till förlag för bans blifvande rörelse. Det är alltför väl bekant, för att kunna bestridas, huru det ofta tillgått vid dessa mästerprofs afläggande uoder den tid de förra skräförfatiningarne ännu voro gällande. Den som hade penningar och relationer uppia a honom ibland sig; det hände då ej sällan att en god vän fick förfärdiga det verkliga möästerprovet, medan arbetet för sökanden egentligen bestod i att traktera de så kallade skädemästarne. Varäter sökanden utan bekantskap eller förmögenhet, eller var han för sin skicklighet fruktad af de förutvaran de mästarne, så hände det mängen gäng att stora och obilliga svårigheter lades honom i vägen, dels under profvets förfärdigande, som derjemte alltid är förenadt med dryga kostnader, dels vid dess bedö mande. Huruvida något af dessa missbruk ännu stuadom kan förekomma, vilja vi ej bedöma; någon fullkomlig kontroll dere ot finnes dock icke. Mäcterprofs afläggande lemnar i alla fall ingen visshet derom, att goda varor jemväl sedermera alltid varda förfärdigade på mästarnes verkstad, ty ett vackert prof förhindrar icke mästaren att efteråt förfärdiga mindre duglika artiklar, och om han har en verkstad med flere arbetare, så är det vanligen icke han sjelf, utan gesällerna och lärlingarne, som förfärdiga hvad som hos honom beställes. Bemödandet, att erhålla väl betaldt för god vara och att bibehälla kunder och afsättning, blir alltid den säkraste fortfarande driftjedern till förfärdiga.de af godt arbete; men iakttagandet af detta bemödande beror ej derpå, att mästerprof blifvit aflagdt, utan på hbandiverksidkarens karakter, ordning och den skicklighet, som, utan afseende på sådant prof, kan vinna och bibe hålla förtroende. Ett annat ändamål med mästerprofs afläggande Å kan visserligen tänkas, nemligen att mästaren derigenom skall ådagalägga sin duglighet och befogen het till lärlingars undervisning; men äfven detta ändamål vinnes föga. Ty i de flesta fall få lärlingarne under de första åren ingenting lära, som lemnar dem tillfälle att göra framsteg i handtverket; och den undervisning, som de sedermera slutligen erhålla, meddelas dem, med få undantag, icke af mästaren sjelf, utan af gesällerne, som icke aflagt något mästerprof. Då vi ansett oss böra uttala denna tanka angående mästareprofven säsom en allmän grundsats, och på det Eders Maj:t må erhålla närmare kännedom om verkliga förhällandet, drista vi oss likväl derföre icke att begära mästareprofvens afskaffande för de yrken, hvar; da nn äro införda. utan anhålla endast under