Aftonbladet – 27 september 1854, sida 2

vår dervaro, så fattade vi naturligtvis planen att besöka Sebastopol utan någon permission. Sedan detta förslag en gång var uppgjordt, hyrde vi oss i Yalta en vanlig bondvagn och eit par starka och goda hästar. Vårt nya åkdon var fullkomligt likt det, hvari vi hade åkt från Alushta. Vi hoppades att till följe af det anspråkslösa utseendet på vår vagn kunna inkomma utan uppmärksamhet uti detta flottans allra heligaste, och vår vän Richter förband sig att förskaffa oss ett säkert herberge i denna arsenalernas stad. Vid afresan från Yalta började vi ånyo vår passage i bergstrakten; vi genomreste Livadiens vackra trakter, grefve Witts gods, och uppnådde strax en höjd af sexhundra fot öfver hafvet. Från dessa höjder sågo vi ned på slätten Orienda, kejsarinnans behagliga residens, som domineras af gigantiska klippor och en sträf ongifning. Men den uppfinningsrika smak, som har rådt vid prydandet af detta rika gods, låter en ganska snart glömma dysterheten hos den trakt i hvilken det är beläget. Häckar af cypresser och olivträd, af granatäppleträd och lager innefatta vägen ända till Alupka. Vid ändan af de skuggrika bivägarne,som vika af åt alla håll, varseblefvo vi villor och slott. De väl underhållna staketerna, hvarmed trädgårdarne voro inneslutna, visade att egarne till dessa vackra ställen ofta der uppehöllo sig. Små byar äro kringströdda i dalgångarne, hvarest höet var upplagdt i stackar kring afqvistade träd, under det att högar af granatäpplen, valnötter och olivqvistar fulla af frukt lågo på sidorna om vägen. Grupper af unga tartariska flickor uppehöllo sig kring någon porlande fontän i skuggan af ett hundraårigt valnötträds lummiga grenar. Det är fåfängt att söka måla skönheterna i detta af himlen gynnade landskap.