Aftonbladet – 25 september 1854, sida 3

får jag väl ingen ro hvarken morgon, middag eller qväll, för att kunna utfundera hvad jag skall kalla honom. . Vre Gradgrind, sade hennes man högtidligt, shvad menar du? Hvad jag skall kalla honom, när han blifvit gift med Louise, mr Gradgrind! Något måste jag väl kalla honom. Det är omöjligt att jemt och ständigt tilltala honom utan att ge honom något namn. Jag kan inte kalla honom Josiah, ty det namnet är mig olidligt, och du sjelf vill ju inte höra talas om Joe. Skall jag då räga herre åt min egen måg? Det skall väl ej ske, hoppas jag, förrän jag som en svag krympling trampas i stoftet af: mina egna slägtingar. Hvad skall jag dä kallahonom? Då ingen af de närvarande hade något råd att ge i denna svåra förlägenhet, lemnade mrs Gradgrind för tillfället detta jordiska, sedan hon fogat följande kodieill till sica redan gjorda anmärkningar: Hvad brölloppet angår, Louise, så begär jag blott, — och jag begär det med en värk I mitt bröst som sträcker sig ända ned till fotsulorna — att det snart må ega rum; ty eljest vet jag att det blir en af de seker, för hvilka jag aldrig får någon ro.n Då mr Gradgrind presenterade. mrs Bounderby, hade Sissy plötsligt vändt hufvudet och med förvåning, medlidande, sorg, tvifvel och en mängd andra blandade känslor sett på Louise. Louise hade märkt det, utan att ha vändt ögonen åt henne. Från detta ögonblick blef hon likgiltig, kall och stolt, höll Sissy på afstånd och förändrade helt och hålet sitt sätt emot henne. SEXTONDE KAPITLET. Mr Bounderbys första bekymmer, då han erfor sin lycka, föranleddes af nödvändigheten att meddela den åt mrs Sparsit. Han kunde ej bli ense med sig sjelf, huru han