Aftonbladet – 22 september 1854, sida 2

och genomförda motiver, konstitutionsutskottet anfört mot antagandet? Hvilken storm genom hela landet har icke den lika orimliga, som enfaldiga och okloka propositionen om tryckfriheten uppväckt? Och ehuru den genom lottspelet i konstitutionsutskottet icke blifvit omedelbart förkastad, med hvilka videtur har den icke blifvit beledsagad till sitt sista hvilorum af representanterna, t. ex. för Sverges allmoge, hvilken, enligt den första Wasakonungens valspråk, näst Gud utgör svenska konungars styrka och säkerhet? Hur har det gått med den postreform, med tvenne olika portosatser, regeringen föreslagit? Har den icke blifvit af alla fyra riksstånden afslagen, och en enklare, mera rationell, om ett lika porto öfver hela landet antagen? Hvilken svår dementi har icke regeringen lidit i frågan om karantänsoch spärrningsväsendet? — allt annat att förtiga — och slutligen, hur har, vid pröfning af dechargebetänkandet, ministeren blifvit ansedd i alla fyra riksstånden? Derom bära de för svenska folket redan tillgängliga debatterna vittnesbörd; och ehuru endast inom borgareoch bondestånden någon direkt anmälan blifvit beslutad om entledigande af de mest framstående medlemmarne, så har likväl inom intet enda stånd regeringen funnit någon, som velat uppträda till försvar för dess system, eller för det sätt, hvarpå regeringsangelägenheterna i deras helhet blifvit handhafda, om man än sökt att, så godt man kunnat, försvara styrelsen mot de formella anmärkningar konstitutionsutskottet framstä!lt. Och en sådan minister — i stället att hos Kongl. Maj:t i underdäånighet tillkännagifva att den finner sig hafva för orat landets förtroendet, och på sådan grund anhålla om sitt afsked — och i spetsen för den finansministern hr friherre Palmstjerna, hvars entledigande snart sagdt enhälligt varit offentligen begärdt af de tvenne riksstånd som äro valda af nationen, framträder nu och begär af samma Ständer, som på nyss anförde sätt behandlat och bedömt densamma, ett förtroendevotum i den mest ömtåliga af alla frågor, som för landet kunna yppa sig!!! Hvad vill detta säga? Är det endast en jernhård panna, eller är det en öfvertygelse, eller rättare en förhoppning om representationens fortfarande slapphet, att icke våga säga nej till något anslag, när detsamma äskas under en viss hemlighets,-form, som intet annat konstitutionelt samhälle än Sverge vet af? Men, invänder måhända någon mycket ömtålig och grannlaga representant: här är fråga om rikets sjelfbestånd, alla politiska antipatier mot ministåren falla här bort och böra ej inverka på beslutet. Landet bör ej gifvas till spillo för politiska partiers olika meningar om en eller annan ledamot inom regeringspersonalen, med flera sådana visor, som vi troligen snart få höra uppspelas i både dur och moll. Välan, vi lemna landets stora missbelåtenhet och misstroende till ministeren åsido; vi antaga till och med att vi egde en minister som förtjente landets förtroende. Men vi kunde äfven i detta fall icke tveka att afstyrka den ifrågavarande kongl propositionen i den form den nu blifvit framstäld, omslöjad af hemlighetens dunkel. Vi se ej huru svenska folket under något vilkor skulle kunna bortskänka sin rätt att, derest omständigheterna skulle blifva sådana, att rikets sjelfständighet verkligen hotades, sammanträda, för att med konungen rådpläga om de mått och steg och de uppoffringar som erfordras för att låta det gamla Sverge intaga en dess sanna intresse, dess ärorika historia och dess tappra folk värdig ställning i den förestående kampen. Detta folk bör ej öfverlemna åt någon minister att för denna händelse ensam omgifva konungen, och grundlagen har derföre äfven för slikt fall visligen stadgat att Rikets Ständers förseglade anordning 3å det kreditiv, hvilket är stäldt att vid infallande krig a! konungen lyftas, ej må förr brytas eller summan af fullmäktige i Riksgäldskontoret utbetalas, än sedan riksdagskallelsen blifvit i hufvudstadens kyrkor vederbörligen kungjord. Denna grundlagsstiftarens oförtydbart uttryckta mening måste, efter vår tanka, ovilkorligen gälla äfven för det fall som 1 den kongl. propositionen förutsättes, eller att rikets sjelfständighet hotades annorlunda än genom öppet krig; och ehuru mycket vi beklaga att organisationen af våra riksdagar skall vara så obeqväm, långsam och dyr, kunna vi dock icke under något vilkor medgifva, att regeringen — och minst en sådan som den nuvarande — må sättas i tillfälle att i dylika högmålssaker som den nu ifrågaställda kunna befria sig från nödvändigheten att öppet vädja till nationens mening, utan möjligen på egen hand kunna så styra och ställa, att när ändå vädjandet blir oundvikligt det då är — jörsent. — K. M:t har den 5 innevarande månad anbefallt statskontoret att till karantänskommissionens i Malmö disposition, emot framtida behörig redovisning, utbetala ett belopp af 4000 rdr till bestridande af de med karantänsanstalterna i Skåne förenade kostnader. — Likaledes har statskontoret samma dag blifvit anbefaldt att till karantänskommissionen i Stock holm, emot framdeles skeende behörig redovisning, utbetala en summa af 30,000 rdr, i och för karantänpsanstalternas handhafvande.