Aftonbladet – 22 september 1854, sida 2

af fel, är det en djup klyfta. Min lilla syster är ibland dem, men hon har blifvit förändrad., Hon upplyfte för ett ögonblick sina ögon medan hon sade dessa ord, och derpå sänkte de sig åter med hela sin blidhet och mildhet ned på hans ansigte. . Du förändrar mig från ondt till godt. Du kommer mig att ödmjukt önska att jag måtte likna dig och att frukta att mista dig, när detta lif är förbi och allt detta trassel utredt. Du är en engel; det kan hända att du frälst min själ från förderf! :Hon såg på honom, medan han knäböjde vid hennes fötter, ännu jemt med hennes schal i sin hand, och förebråelsen på hennes läppar förstummades, då hon märkte ryckningarne i hans ansigte. Jag kom hem som en förtviflad menniska, Jag kom hem utan hopp, och nästan utom mig vid tanken derpå, att man kallat mig en pockande arbetare, emedan jag yttrat ett klagande ord. Jag sa dig attjag var förskräckt. Det var för giftflaskan der på bordet. Jag har aldrig gjort en lefvande varelse något för när, men då jag plötsligt fick ögonen på flaskan, tänkte jag. Kan jag väl säga hvad jag kunde gjort antingen mig sjelf eller henne, eller oss begge? Med förfärad uppsyn lade hon begge sina händer på hans mun för att hindra honom från att säga mer. Han fattade dem med sin lediga hand, och ännu fasthållande fliken af hennes schal sade han hastigt: Men jag såg dig, Rachael, sitta vid sängen. Jag har sett dig hela natten. Under min oroliga sömn visste jag att du ännu var der. Alltid skall jag nu se dig der. Aldrig mer skall jag se eller tänka på henne utan att du skall vara vid hennes sida. Aldrig mer skall jag se eller tänka på något som