Aftonbladet – 21 september 1854, sida 3

ELANDADE ÄMNER. Negerepubliken Liberia på vestra kusten af Afrika. (Efter Ritter.) I. (Forts. fr. n:o 216.) I November 1817 inskeppade sig mr Miels i sällskapets ärenden — med ringa medel men ledsagad af tvä unga män vid namn Burgess, som voro fulla af ifver att skaffa sig närmare upplysningar — för att öfverfara till England, der slafbandela till följd af Wilberforces bemödanden redan för 10 år sedan var upphäfd. Efter att hafva kämpat med härda stormar och stora faror ankommo dessa män till London, der de med öppna armar emottogos af negervännerna Wilberforce, Will. Dilwyn, doktor Hodgkin och flera andra. Vägledda af dessa mäns råd de gingo till vestra kusten af Afrika och uppsökte, de hamnar, der slafhandlarne hade sina hufvudmarknader, för att med egna ögon öfvertyga sig om grymheterna i dessa faktorier, i hvilka understundom 4 å 5 tusen af dessa fångar, hopokade säsom boskap, dogo en jämmerlig död innan de på öfverfarten kunde undslippa de engelska, franska och amerikanska vaktskeppens förföljelser. Längs utmed kusten framträngde de till den engelska kolonien Sierra Leona, der de hade den glädjen att finna en kristen kyrka och skolor för de befriade negrerna i den der sedan lång tid befintliga negerfristaden (Freetown). Af denna omständighet stärkta i sitt förehafvande, följde de en der sedan längre tid bosatt fri neger, Kizell, hvilken säsom slaf bade blifvit förd till Amerika, hvarest han hade utmärkt sig som soldat, hade fatt sin frihet och år 1792 återvändt till Sierra Leona, der han som agent för denna koloni gjorde betydliga tjenster. Som han var väl bekant med negerkungsaine på kusten, skaffade han dem audiens hos konungen af Yonie på Sherbroöarne, straxt söder om Sierra Leona, hvilken mottog deras gåfvor vänligt, lofvade att upplåta land ät de ankommande fria negrerna och var sjelf villig att skicka sina två söner till Amerika för att der uppfostras. Agenterna seglade glada hem, men till sorg för sällskapet vände blott den ene Burgess lefvande tillbaka till sitt fädernesland. Lot Cary och hans vän Colin Teague beslöto som ärliga afrikaner att straxt föregå sina bröder med ett godt exempel.