Aftonbladet – 21 september 1854, sida 3

Colin bodde på sin gård i Virginia, som en duglig landtman. Genom sin flit bade han friköpt sig och sina barn för 1300 dollars och redan länge predikat förlossning för sina medbröder i slafveriet; han insåg nu att tiden var inne att arbeta för dem med handling. Washington-kongressens akt hade slutligen, på grund af den erfarenhet man gjort, gätt igenom; den hade ställt afrikanska slafhandeln på samma linie med sjöröfveriförbrytelsen och belagt den med dödsstraff. För de ur menniskoröfrarnes händer befriade oegerslafvarne, som eo ipso fingo sin frihet åter, befullmäktigade senaten sällskapet att genom sina agenter uppsöka en asyl. Mänga af dessa fria, räddade negrer fruktade i början för att dö af hunger på Afrikas jord eller att ljuta döden af fiendehand; men andra, isynnerhet de frigifna, amerikanska negrerna, som till större delen voro bildade och kristna, voro till och med villiga att på sitt hemlands kuster kämpa för Guds ord, friheten och sina svarta beöders väl. Den 21 Januari afgick det första emigrationssällskapet, bestående af 30 familjer och 89 individer, utom tvä regeringsembetsmän, Sam. Bacon och Joh. P. Banksor, sällskapets agenter samt läkaren dr Sam. Crozer, före sedt med arbetare, instrumenter och lifsmedel af alla slag, efter en högtidlig invigning i afrikanska kyrkan i NewYork, öfver Sierra Leona till Sherbro-öarne, der Kizell som deras rådgifvare emottog dem mes glädjetårar under det åt dem upplätna landstyckets palmer. Han hade sörjt för uppförandet af hyddor, foder till vetter, skaffat fisk, kokosnötter, oranger 0. 8. V., medan de nyfikna, i trasor böljda, nakna och vilda infödingarne tittade fram från de närbelägna skogsbr. nen, beundrande de välklädda, fria nybyggarne med deras rika husgeräd och redan lurande på att göra byte. Mottagandet var från kungens af Sherbro sida kallt; klimatet på de låga öarne, der man nedsatte sig, var sä osundt, att den häftigaste feber snart förvandlade allt till nöd och elände. Mänga mistade all arbetsförmåga och många bortrycktes af döden, begge azenterna, skeppslöjtnanten, ja till och med läkaren dr Crozer dog efter mycket kort tids förlopp. Denne nedlade sin sista vilja i Daniel Cokers händer, en neger och prest af episkopalkyrkan, som med tillit till Gud och full af hjeltemod under den allmänna nöden stod qvar som en far för de öfverlefvande, de sjuka, för barnen, skolan och undervisningen; han hade tröst och hjelp tillhands i bvarje aöd, och han tröttnade icke att avropa Amerika om bjelp. Då denna slutligen kom, hade mänga af de klenmodiga åter hemtat sig, 20 voro döda, men de öfriga voro helbregda, och dessa lefde ännu en lång tid efter. De aflidne anförarne ersattes af andra kristna agenter, Rev. E. Bacon och mr Win, utskickade af Förenta Staternas regering, och Wiltberger utskickad af sällskapet. Dessa uppsökte med sina skepp genast en annan, sundare station, 60 mil mot S. O., det högtliggande Cap Mesurado, hvarest emellertid en krigisk negerkonung, Peter, herrskade, hvilken i likbet med sina blodiga företrädare sjelf var slafhandlare. Liksom han förut tillbakavisat alla Englands och Frankrikes tidigare anbud, för att obehindradt kunna bedrifva sin skamliga rörelse, så nekade han nu äfven amerikanarne allting och ville ej emottaga nägra gåfvor af dem. Dä man säg fransmännen drifva stora skaror af hopkedjade slafvar, liksom det varit boskapsbjordar, längs med stranden till sina faktorier, seglade man ytterligare 12 mil mot S. Oc till en flod, kallad Gran-Bassa, från hvilken ett dussin af de svartas kanoter, rikt lastade med lifsmedel, som de ville utbyta mot tobaksblad, rodde dem till mötes. De utbjödo yams, pisang, ananas, palmolja, palmvin, höns och ostron och vinkade de främmande vänligt till sioa kuster. Negren Bottlebeer, en man af stammen Kau, erbjöd sig att föra dem i land och förde dem till en närbelägen stad, der agenterna för de fria negrerna, liksom i andra kringliggande städer, blefvo mycket väl emottagna. I Jumbotown, negerkonungen Jak Ben af Gran Bassas residens, skaffade den välvillige Kru-negern dem en audiens hos kungen, som gerna emottog de föräringar honom erbjödos och med glädje gick in på agenternas önskan att nedsätta sig här, liksom han erbjöd sig att låta uppföra bostäder ät dem, anskafta förnödenheter och sälja dem land. Föräringen af ett par matrosbyxor åt den svarta prinsen, hans son, uppfyllde honom med mycken glädje, som han gaf Inft i följande rädbräkade engelska ord: be gentleman, all one white man; de ville alla blifva hvita, d. v. 8 af högre adel. Han ville skicka sin son med till Sierra-Leona, för att der lära sig läsa och skrifva och för att få boken (d. v. s. bibeln), som han ansäg vara det trolldomsmedel, hvarmed han kunde komma i besittning af alla de hvitas herrligheter. De ömsesidiga löftena uppsattes till en book, säsom de kalla alla skrifna traktater. Men det feberalstrande klimatet tordrade sitt rof: Win och hans hustru dogo i land, liksom Andrus, hvilken som missionär uppslagit sin hydda bland de vänliga grannarne; Bacon återvände med sin hustru, begge utmattade af febern, till Amerika; Wiltberger var den enda af agenterna, som qvarblef i Gran-Bassa och afvaktade bjelp, som ej heller uteblef sä länge. Dr Eli Ayres frän Piladelphia afseglade, af kolonisationssällskapet utnimnd till agent, med ett amerikanskt krigsskepp under kapten Stockton, so:.: skulle tillintetgöra slafhandeln, till hufvudpunkten för denna blodiga näringsgren, Mesuradobugten, hvilken ligger nedanför bergkedjan Monte Serrado, af hvilken den har fätt sitt tillvridna namn och som är det sundaste stället för anläggande af en koloni. Denna trakt stod emellertid ännu under konung Peters och hans slafhandlares herravälde, af hvilka han oupphörligt apphetsades mot slafveriets förföljare. Efter att flera gånger förut hafva blifvit tillbakavisad, lyckades det honom denna gäng med sina gäfvor att komma in i konungens residens, der Peter, omgifven af sin krigsmakt, beviljade honom och hans följeslagare, dr Ayres, en högtidlig audiens. Men snart utfor denne i ursinniga och hånfulla ord mot dessa slafveriets tillintetgörare och gaf den omkring honom församlade, beväpnade, blodtörstiga lifvakten ett tecken att den skulle hugga ned sändebuden, som i förlitan på den gifna lejden nalkats skurkens tron utan vapen. I detta kritiska ögonblick framdrog kaptenen en liten fickpistol, som han lyckligtvis tagit med sig och riktade densamma med en hotande ätbörd mot kungens panna, under det han med andra handen upplyftad kallade Gud till vittne pä det begångna förräderiet. Af förskräckelse för ett möjligt konungamord, störtade det församlade folket till jorden; kaptenen sänkte åter pistolen; genom hans energiska uppträdande dämpades den tillämnade illbragden. Höfdingarne lyssnade till hans fördelaktiga anbud; till och med den fege konung Peter gick in på ett förslag att sälja ett stycke land ät den amerikanska kolonien. Ett kontrakt uppsattes genast härom, och köpesumman fastställdes till 6 muskötter, en kista med grannlät af koraller, 2 oxhufvud tobak, 1 tunna krut, 6 stänger jern, 10 jerngrytor, ett dussin knifvar och gafflar, 20 speglar, 50 knifvar och åtskilligt annat husgeräd, äfvensom nägra väfda tyger, hattar, skor o. 8. v. Kontraktet undertecknades af konung Peter och 5 andra med honom förbundna negerkooungar med deras kors, samt underskrefs af kapten Stockton jemte läkaren Eli Ayres som närvarande vittnen. (Forts. följer). POSTSCRIPTUM.