Aftonbladet – 21 september 1854, sida 3

HH STAG Jann HDIODUCE IUVIG I BIURUldECEn IVP Gjötaj, att detta enstämmigt blef ståndets beslut. RÄTTEGÅNGSock POLISSAKER. Polisransakningen angående poströfveriet vid Sibbarp i Skaraborgs län, dervid postiljonen Nilssen blef ihjelskjuten. Såsom i går i korthet omnämndes har det lyckats polis fverkonstapeln Thorssell att äfven gripa den andra af de på skälig anledning för poströfveriet vid Sibbarp misstänkte och efterspanade personerna, nemligen f. d. gardisten Jonas Frid, hvilken är stjuffader till förut häktade skrädderiarbetaren Anders Falk. Vid i går hållet polisförhör vunno3s följande upplysningar: Då Thorssell för andra gången begifvit sig till Wermdön hade han satt sig i underbandlipg med ä Rädalen boende muraren Lundins hustru, och genom hennes åtgörande, i förening med de mått och steg Thorssell vidtog, lyckades det att uti en jordkula i närheten af Lundics bostad gripa Frid äfvensom f. d. artilleris:en Jonas Lundell, hvilken derstädes uppehöll sig i sällskap med Frid. Thorssell hade hela natten, försedd med skarpladdadt gevär och biträdd af tvenne personer som försett sig med yxa, patrullerat i skogen. Hustru Lundin hade flera gånger ropat förgätves. på Frid att komma fram ur sin häla; men sedan hon utropat den öfverenskomna signalen: Är du vaken Jöns, är du rädd för höns, hade Frid och Lundell framkommit. Thorssell hade då för ögonblicket varit ensam och icke vögat anfalla de efterspanade, hvarföre han, efier att hafva gömt bö-san bakom er buske, gifvit sig i samspråk med Frid, för att öfvertyga sig om att han verkligen bade den eftersökte i närheten. Frid och Lundell hade derefter begifvit sig in ät skogen, hvarefter, sedan muraren Lundin tillkommit, al:a ingått uti jordkulan, utom Thorssell, som hemtat sin bössa och uppsökt sina biträden. Enligt med Lundin gjord öfverenskommelse talades det nu mycket högt, så att Thorssell i mörkret kunde känna igen Frids målföre, bvarefter Thorssell rusade på Frid och påsatte honom handbojor. Såväl Frid som Lundell bade icke gjort ringaste motstånd, dä de blefvo så oförmodadt öfverraskade. Men när Frid från skogen fördes till Lundins bostad, hvarest han bott intilldess ban fick underrättelse om att ban efterspanades, sökte han hoppa i sjön; dock förhindrades han derifrän genom Thorssells vaksamhet. Derefter anställdes först ytterligare visitation uti Lundins bostad och derefter uti jordkulan samt på flere ställen i skogen, men inga penningar anträffades. Frid hade på sig ett emalje radt guldeylinderur med kedja, hvilket han uppgaf sig hafva för kort tid sedan köpt för 100 rdr rgs uti en urmakarebutik här i staden. Frid, från häktet i gär upphemtad, bestred att hafva föröfvat brottet. På framställd fråga uppgaf han sig vara född år 1820 vid Hagbo i Skaraborgs län. Hade varit soldat vid Skaraborgs regemente, men år 1850 blifvit utstruken, sedan han blifvit tilltalad och straffad för första resan stöld. Samma är bade ban äfven undergätt bestraffning för andra resan stöld. För båda stölderna hade han blifvit dömd af Wartofta bäradsrätt. Med sin ännu lefvande hustru hade han bott å stora Gålleryd i Nykyrke socken af Skaraborgs län. I Maj mänad förlidet år hade han anländt hit till staden och under det antagna namnet Sandqvist erhållit murarearbete hos åtskilliga personer och sednasi hos hr Ejellman. På framställd fräga erkände Frid att han jemte 2:ne andra personer sistl. år varit under namn af Sandqvist häktad och tilltalad för ombord å ångfartyget Jönköping stulne klädespersedlar, men i brist at bevis blifvit från ansvar frikänd. I sina försök att redogöra så väl för den sednast företagne resan som åtkomsten af de penningar ban dels utgifvit, dels visat för hustru Lundin, beträddes Frid med mycken tvetalan, och under ransakniogen, som af hr polismästaren de Marå leddes med skarpsinnigbet och allvar, blefvo Frids och Falks uppgifter elldeles stridande mot hvarandra; bärigenom och till följe af det styrkta förbällande att Frid innebaft ep sedel ä 50 rdr bko af de vid poströfveriet tillgripne penningarne, är det stark anledning att Frid och Falk äro gerningsmännen. Äfven för orsaken till att de, då gerningen föröfvades, varit sedda i pärbeten af Sibbarp, kunde de icke nöjaktigt redogöra. Mot f. artilleristen Otto Lundell, hvars rätta namn ör Ek, och hvilken anträffades i sällskap med Frid, har ännu icke anledning förekommit att ban deltagit i gerningev, ehuru ban biträdt Frid med att vexla de röfvade penningarne. Sedan ransakningen blifvit uppskjuten tills om lördag, förklarade polismästaren för öfverkonstapeln Thorssell öfverståthällareembetets tillfredsställelse med det raska och oförtrutna sätt hvarpå ban gätt till väga, och derigenom lyckats gripa en för samhället vådlig person. Thorssell erhöll af öfverståtbällareembetet en belöning af 33 rdr 16 sk. bko. — Genom telegrafrapport har till poliskammaren iogått anmälan, att kronoarbetskarlen n:o 270 Paul Pettersson kl. !:,9 i dag på morgonen lyckats rymma från Rindön. Pettersson hade före rymningen tillegvat sig en underofficersuniform, och iklidd densamma hade han begifvit sig på fykten. — Den 5 dennes på aftonen anhölls af poliskommissarien Thomasson en efter utseendet varande landtbo, sedan till poliskommissarien blifvit anmäldt att bonden kort förut på Norrbro till salu utbjudit säväl sin häst som äfven sjelfva åkdonet, hvaruti han färdades, och hvilket förhällande föreföll synnerligen misstänkt. Tillfrågad om sitt nam och hemvist, uppgaf ofvannämnde person sig vara son till bonden Anders Pehrsson i Ytterby, Tierps socken af Upsala län, och heta Anders Björkman. Sitt ärende bit till stader uppgaf han hafva varit att försälja en half tunna hvete, hvilken handel han sade sig bafva verkställt. Vidare förmälde han sig ämna upphandla ätskilliga varor, för hvilkas beskaffenhet han likväl icke närmare ville redogöra, lika litet som ban ville uppgifva nägot qvarter, der han vore känd eller ämnade öfver natten taga in pä. Med anledning häraf blef Björkman öfver natten qvarhällen på polisvaktkontoret, samt instslld dagen derpä i Poliskammaren till närmare förhörs undergäende. Vid med honom företagen visitation befanns han innehatva 21 rdr 8 sk. rgs, hvilka togos i förvar, och insattes hästen och kärran under tiden på stadens gästgifvaregärd. Då ingen närmare upplysning kunde erhällas rörande sanningsenligheten af Björkmans uppgifter, blef han i förvar insatt under afvaktan på svar ifrån konungens befallniogshafvande i Upsala län, dit skrifvelse rörande Björkman afsändes. Emellertid hafva, förr än nägot svar pä den afgåpngna skrifvelsen hunnit anlända, i poliskammaren borden Pehr Andersson frän Wessland och Wadby gård anmält sig vara egare till hästen, nämndemannen Anders Johansson i Svanby och Tierp till kärran samt nämndemannen Anders Mattsson frön sistnämnde ställe till selarne, under uppgift att alltsammans frän dem blifvit stulet. Anders Björkman, hvilken förut uti Gefleborgs län undergått bestrafining för häststöld, misstänktes äfven af bonden Pehr Andersson att den 4 eller 5 sistl. Mars från denne hafva stulit diverse matvaror och 2 st. säckar. Förliden tisdag till förhör i poliskammaren ytterligare inställd, erkände Björkman stölden af säväl hästen som kärran och seldonep, men nekade för att hafva tillgripit matvarorna. Det beslöts derpä att Björkman skulle med fångskjuts till konungens befallningshafvande i Upsala län afsändas, för att vidare befordras till ransaknings undergående vid vederbörlig domstol. — Sistlidne lördag inställde sig en bättre klädd qvinna hos guldsmedsmästaren Lundqvist och begärde att få köpa en guldring. Under det hon var sysselsatt att profva en af de henne förevisade ringar, lyckades hon tillsmyga sig en af de andra guldringarne, i hvars ställe hon lade en ring af messiog. Sedan hon omsider bestämdt sig för cen af ringarne, hvil ken hon sednare på dagen sade sig vilja afhemta, efter att den blifvit något utslagen, skulie hr Lundqvist äter undanlägga de öfrige, men då bemärkte han att en ring för honom saknadece arch att an MES