Aftonbladet – 18 september 1854, sida 3

PU UpPYRLYSUMVAID AVI AGS UGUUV DVI SVIGNUL LI Habla riksdag. Borgareståndet. Plenum den 16 Sept., kl. 6 e. m. Öfverläggnsingen angående bankooch lagutskottens förslag till lag för privatbanker fortsattes och afslutades. Vi förutskicka den underrättelsen, att lagförslaget blef i sin helhet antaget med undantag af nägon mindre redaktionsförindring. Vi vilja i korthet vidröra de vigtigaste punkter, hvaromkring diskussionen hufvudsakligen rörde sig. Vid 7:de 4n 2 mom., som bestämmer beskaffenheten af de hypoteker, som skola utgöra bankers grundfond yrkade hrr Kock, Palander och Hasselrot antagande af doktor Thomanders i sin reservation afgifna förslag, hvarigenom äfven aktier, i motsats mot utskottens förslag, skulle såsom hypoteker antagas, äfvensom att, i afseende ä bypotek af fast egendom, taxeringsvärdet derför borde läggas till grund. Derigenom skulle allmänheten hafva en större säkerhet om bankens soliditet. Hr Björck ansåg den största tryggheten ligga i delegarnes solidariska ansvarighet. Hr Brinck förenade sig om antagande af doktor Thomanders förslag. Hr Wallenberg ansåg aktier böra fa hypotiseras, men ansäg deremot taxeringsvärdet icke utgöra någon tillförlitlig beräkningsgrund, enär detsamma, i följd af bränvinsbränningen, på nägra orter varit uppdrifvet öfver verkliga värdet. Hr Ekenman försvarade utskottens förslag. Frågan löstes genom votering, som utföll med 25 röster för bifall emot 21. 9:de 6:n, som bestämmer privatbanks minsta sedelvalör till 6 rdr 32 sk. banko, framkallade jemväl en lifig debatt. Hr Stenqvist fann det anmärkningsvärdt, att, sedan privatbankernas nytta och behöflighet blifvit under riksdagen erkänd, utskotten likväl föreslagit restriktioner, som tenderade derhän att göra desamma omöjliga. En sädan restriktion vore den nu föreslagna sedelvalören, hvilken icke heller blifvit i nägon mån af utskotten motiverad. Talaren åberopade de äsigter, som blifvit uttalade i riksarkivarien Nord ströms r servation, och yrkade att, med afslag å utskottens hemställan, ståndet skulle bestämma minsta sedelvalören till 3 rdr 16 sk. bko. Hr Kock upplyste att förslaget icke vore så omotiveradt. Det grundade sig på 1846 ärs författning och stode i fullkomlig öfverensstämmelse med finenskommittåens förslag. Talaren yrkade derför bifall. Hrr Palander, Trägårdh, Ekenman, Wedberg, Nygren och Falhem talade äfven för bestämmandet af 3 rdr 16 sk. till minsta sedelvalör. Hr Wallenberg deremot ansäg småsedlarnes dragande ur rörelsen och silfvermyntets allmänna spridande vara ett mål, hvartill man småningom borde komma. Ur denna synpunkt försvarade tal. äfven den af utskotten förhöjda sedelvalören. Hr Björck ansåg privatbankerna och riksbanken böra stå i ett visst förhällande till hvarandra. Så länge den sednare utgifver sedlar å 32 sk. bko valör, borde äfven privatbankerna få utgifva sedlar ä 3 rdr 16 sk. bko. Hrr Berg, Hesselgren och Bomaa talade för utskottens förslag. Vid votering antogs 6 rdr 32 sk. säsom minsta sedelvalören med 23 röster emot 22. Vid 11 8 uppstod likaledes en debatt, som slutade med votering. I denna S stadgas, att sedlar icke få utgifvas till större belopp, än som motsvaras af bankens teckningssumma eller grundfond. Hr Indebetou yrkade antagande af paragrafen med tillägg, att sedlar skulle få utsläppas jemväl på de säkerhetshandlingar, som banken innehade för beviljade kassakreditiver. Hr Palander deremot ansåg bankers sedelemissionsrätt böra grundas på 1:0 bankens behållning i guld och sifver, 2:0 riksbankens innehafvande mynt, 3:o bankens grundfond och 4:0 innehafvande säkerhetshandiivgar. Hr Wallenberg deremot ansäg utskoitens förslag vara riktigt, emedan erfarenheten visat, att ingen bank förmått hälla i omlopp större sedelstock, än bankens teckningssumma. Hr Ekenman ansäg äfven säkerhetshandlingarne för kassakreditiven böra berättiga till sedelemission, så vidt de äro af samma beskaftenhet som grundfondshypotekerna; men följden blefve, att ingen erhölle kassakreditiv på blott borgen. Hr Björck var af en annan äsigt. Talaren ansäg, att sedelemission äfven borde få grunda sig på inoehafvande deposition. Hr Indebetou ansäg detta kunna leda till vingleri. Hr Billström yrkade bifall till utskottens förslag. Efter votering emellan hr Indebetous och hr Palanders förslag säsom kontraproposition, utföll voteringen i hufvudsaken med 23 röster för hr Indebetous förslag emot 22 röster, som voro för utskottets. En kort öfverläggning uppstod äfven rörande 23 S:n. Denna föreskrifver i 2 mom. att, när bankbolag upplöses eller räkar i konkurs, hvar och en som innehar bolagets sedel skall, vid förlust af all betalningsrätt, densamma inom fem år till iolösen förete. Hr Wallenberg ansäg denna tid kunna inskränkas till två år, helst, då bank upplöses, delegarne icke återfå sina hypoteker, förrän preskriptionstiden är förbi, hvaraf stor olägenhet uppstode. Hr Ekenmax ansåg olägenheterna deraf ej vara stora. Större del af säkerhetsbandlingarne behöfde ej qvarhällas, än som motsvarade de utelöpande sedlarne. Den vinst, bankbolaget kunde päräkna genom förkomna sedlar, motsvarade fullt denna olägenhet. Äfven denna fråga måste lösas genom votering, som utföll med 22 röster för utskottets förslag emot 11,j: som voro för hr Wallenbergs. På yrkande af hr Kock fick 25:te utgä; iföljd hvaraf ingressen till lagförslaget ändrades. EDGE