Aftonbladet – 18 september 1854, sida 3

begge. Upphäfvandet af 1824 års förordning afslogs, emedan den ej rörer sedelutgifvande banker. På hi Gripenstedts förslag antogs en sä lydande ingress: Rikets Ständer för sin del besluta och i underdänig skrifvelse hos Kongl. Maj:t hemställa, att, med upphäfvande af kongl. kungörelsen af den 9 Januari 1846 och kongl. förordningen af den 6 Oktober 1848 utfärdas en så lydande förordning för enskilda banker, som utgifva egna kreditsedlar,. Lagoch ekonomiutskottens betänkande N:o 25, i afseende ä lagfart och fasta ä åboers besittningsrätt till under bruk skatteköpta hemman, afslogs. Konstitutionsutskottets memo:ialer N:ris 48 och 49, i anledning af återremisser, lades till handlingarne. Landtmarskalken tillkännagaf, att talmännen föreslagit jernvägsfrågans företagande nästa onsdag, som gillades. ——— Presteståndet, Lördagens aftonplenum Fortsattes diskussionen öfver lagsamt bankoutskottens betänkande a:o 1; då tid och utrymme ej tillåta oss att i dag fullständigt redogöra för den temligen vidlyftiga diskussionen, inskränka vi oss till angifvande af resultaterna. Vid 1 beslöts tillägg af ett åberopande utaf författningen af d. 14 Januari 1824, mom 3, samt hvad lag och författningar i öfrigt stadga. Säsom lägsta valör af de sedlar enskilda banken skulle få utgifva bestämdes 3 rdr 16 sk. bko. Vid refererandet i lördags af diskussionen, angäende grundlagsförändringsförslaget, har hlifvit förbigånget ett ywtrande af biskop Hallström som antog hvad doktor Broman förut yttrat, att utskottet handlat mindre lojalt då det afstyrkte den kongl. propositionen. Biskopen ansåg hvarje handling för lojal som har sin enda grund uti öfvertygelse om det rätta, och finner en förebråelse för bristande lojalitet, derför att man handlat efter samvete och öfvertygelse, ej rättvis. För sin del hade biskopen hört till utskottsmajoriteten, hvars anledningar till afstyrkande af honom utvecklades, och stode han fullt till svars inför sig sjelf för de skäl som förmått honom dertill; — likväl hade talaren ingenting emot att man än vidare besinnade sig och motsatte sig icke propositionens förklarande som hvilande till nästa riksdag.