Aftonbladet – 16 september 1854, sida 3

TOLFTE KAPITLET. Gamla Stefan gick utföre de två hvita trappstegen och tillslöt den svarta dörren med messingsplåten, med tillhjelp af messingspunkten, som han till afsked polerade med sin tröjärm, då han såg att den blifvit dunkel af hans varma hand. Han gick tvärs öfver gatan med ögonen riktade mot marken och vandrade på detta sätt nedslagen fram åt, då han märkte att någon vidrörde hans arm. Det var icke den beröring han mest behöfde i ett sådant ögonblick — den beröring som kunde lugna hans själs upprörda vatten, liksom den högsta kärleks och det högsta tålamods representant fordom kunde dämpa hafvets raseri — och likväl kom också denna beröring från en qvinnas hand. Det var en gammal qvinna, af hög gestalt och ett ännu vackert ehuru af tiden något fåradt ansigte, som hans blick mötte då han vände sig om och stannade. Hon var mycket snyggt men tarfligt klädd, hennes skodon voro betäckta af