Aftonbladet – 16 september 1854, sida 3

E. Sparre, Liljencrantz, Puke, Björnstjerna, hr D. G. Bildt, frihr. Rhebinder, R. Cederström, Adlercreutz, W. F. Tersmeden, grefve E. A. Lewenhaupt, hrr Braunerhjelm och Odencrantz. Till suppleanter: hr G. Törnebladh, frih. Alströmer, hrr A. E. von Hartmansdorff och Brakel. Konstitutionsutskottets memorial n:o 47, afstyrkande E. M:ts proposition i afseende på riksstyrelsens förande i vissa fall, ogillades och förklarades den kongl. propositionen hvilande, sedan hans excellens grefve Sparre uppläst ett skriftligt anförande, hvars hufvudsyfte tycktes vara att ådagalägga det föreslagnas företräde framför det nu gällande, ehuru meningarne kunna vara delade om dess förträftlighet. Samman satta bankooch lagutskottens betänkande n:o 1, angående lag för enskilda banker som utgifva kreditsedlar, godkändes i de hemställanden, som blifvit gjorda, men vid sjelfva lagen uppstod först diskussion om sättet för föredragningen, dä afgörande begärdes af iogressen, deri utskotten gjort en framställning att de kongl. kungörelserna af 1824 och 1846 samt förordningen af 1848 skulle upphäfvas och den nya lagen anta.:as. Denna begäran gjordes af friberre W. F. Tersmeden, hvari han understöddes af hrr Gripenstedt, Arnell och v. Troil, på det att man mätte veta huruvida hvad som beslutas skall ha natur af civillag eller höra till ekonomiska lagstif ningen, för hvilken sednare äsigt desse herrar yttrade sig. Grefve E. Sparre ansåg frågan vara af ekonomisk natur, men ansåg att ingressen borde sist afgöras. Dettasednare yrkande understöddes af hr Carleson och grefve Lagerbjelke, hvilken sistnämnde derjemte anförde ordalydelsen ur 1832 ärs banklag, hvarur talaren drog den slutsats, att stiftandet af lag för enskilda banker tillhör Kongl. Maj:t och Rikets Ständer gemensamt, Begärd votering utföll, med 25 röster mot 14, för uppskjutande af ingressens afgörande till dess lagförslaget afgjorts. Vid derefter företagen pröfning af lagen afslogs första paragrafen, och antogs 1:sta af 1846 ärs förordning; 2, 3, och 4 biföllos. I 5 ändrades ordev i denna Lag till här nedan. I 6 afslogs mom. f. och antogs mom. f. och g. af samma i 1846 ärs förordning. I 7 mom. 2 ändrades tillskjutits, till tillskjutes,. 8 bifölls. I 9 ändrades valören ä sedlarne frän af utskotten föreslagna 6 rdr 32 sk. till 3 rdr 16 sk. I 10 mom. 1 gjordes den ändring, att sedlarne skola vara lika till valörer, och lika storlek för samma valör. Af hr Aminoff väckt förslag att blanketterna skulle tagas frän riksbanken, emedan vid Tumba kontrolleras, att ej flera blanketter göras än som beställas, afslogs. Behandlingen af frågan fortsättes i afton. d —— Presteståndet. Plenum i dag f. m. Till ledamöter uti förstärkt konstitutionsutskott hafva blifvit utsedda biskoparne Heurlin, Butsch, Annerstedt, domprosten Björling, prostarne Melander, Tellbom, Schram, Berlin, Holmberg, Wensioe, Lagergren, A. Nordström, riksarkivarien Nordström och domprosten Ahlstrand samt till suppleanter hofpredikanten Euren, professor Selander, doktor Björkman, lektor Söderberg, prosten Forsell, samt komminister Beckman. Sedan ventilerades lagutskottets betänkande A7 43, i anledning af biskop Fahlerantz motion om ändring i 25 kap. kyrkolagen, angående prestmöten. Motionären yttrade sig först med önskan att utskottet ej hade inskränkt hans framställning, till hvars bringande i mera utvidgadt skick han yrkade återremiss. Olika meningar yppades äfven huruvida dessa prestmöten skulle hällas hvart 3:dje, 5:te eller 6:te är; om disputationsakten vid desamma skulle bibehållas eller icke, samt att en kommittå skulle afgöra föredragningslista å på mötet förekommande ärenden, på det ej valet deraf skulle ueslutande bero af biskopen. För att komma till ett resultat med frägan framlade domprosten Thomander ett redaktionsförslag till ståndets beslut, hvilket ansägs bättre än att genom äterremiss tillvägabringa detsamma och skulle detta förslag hvila på bordet till nästa plenum. Konstitutionsutskottets memorial n:o 47, med förslag till ändring af 39, 40, 41 SS Regeringsformen, gaf anledning åt reservanterne mot betänkandet inom det högvördiga ståndet att uppträda med kritiker af betänkandets afslag. Doktor Broman kunde ej gilla det misstroende som genomginge hela betänkandets resonnement. För sin del fann han dynastien och landet så innerligt fästade med hvarandra, att den enes intressen nödvändigt skulle vara den andres, liksom man alltid hos konungafamiljen funnit landets väl varit dess högsta mål Med sadan erfarenhet var det mindre lojalt af utskottet att afstyrka den kongl. propositionen. Att bifalla detta afslag skulle äfven synas underligt i Norge, der samma förslag blifvit framstäldt, och kunde gifva skäl till den förmodan att man här vore mindre män om ordnandet af de unionella förhållandena. Professor Lindgren förklarade att han i allmänhet respekterade skälen för afslag, men att han ansäg dessa skäl vara en uppskrämd fantasis foster, och att endast för den, som vill se allting i svart, farorna kunna få någon gestalt. De päminnelser som blifvit gjorda om brödratvister träffade ej in på det närvarande ; ty det är andra tider vi nu lefva uti. Hofpredikanten Tegner uppmanade ståndet att lyssna till de föregående talarnes anhållan att få förslaget hvilande, under uttalad tro att en svensk prins ej vore så osvenskt sinnad att han skulle vilja åstad komma, för egen fördels skuld, någou skada för det allmänna.n : Doktor Säve förklarade att det skulle hafva varit kärt för hans hjerta att kunnat gifva det kongl. förslaget sitt bifall; men han hade funnit utskottets afstyrkande hafva så öfvervägande skäl för sig. Tal. höll äfven utskottsmajoriteten räkning för det frimodiga sätt, hvarpå den uttalat sitt afslag. Tal. fann att förslaget vore ett brytande af successionsordningen och innebure en äggelse till täflan att Sverges prinsar skulle komma liksom i vana att nappa efter Sverges krona. Doktor Sandberg kunde ej biträda förslagets antagande till hvilande, emedan han ej brukar förorda andra än dem som kunna antagas. Pr. Nordström yrkade förslagets antagande som hvilande, utan att vilja ingå i dess granskning, för de unionella förhållandenas skull, då Norge ej kunde fatta nägot beslut i hvad den svenska riksdagen ru afsloge, hvilket skulle synas som ett något för hastadt domslut. Professor Lindgren fann i doktor Säves lefordande af utskottets patriotism en indirekt förebräelse mot sig sjelf, hvilkens besvarande rummets frid förbjöd honom att gendrifva som han önskade. Talmannen fann propositionen om förslagets hvilände till nästa riksdag besvarad med ett allmänt ja. Borgareståndet, Förmiddagens plenum. Hr Mechel väckte motion derom, att, sedan ständerna afslagit talarens motion om anslag till en navigationsskola i -Westervik, något af de anslag, som för andra mindre behöfliga navigationsskolor blifvit beviljade, måtte få för inrättande af en sädan sköla i Westervik användas. Ståndet vägrade remiss ä denna motion. Derefter föredrogs konstitutionsutskottets hetänkande I