Aftonbladet – 14 september 1854, sida 3

der, der vittneseden förr äfven varit läng, har de reducerats till följande innehäll: Lofvar du vid Gu och ditt samvete att tala sanning och endast sanning: Ja! ja! Samma utskotts betänkande n:o 46 lades till hand lingarne, och n:o 47, med förslag till fridlysnings stadga för jernvägar, kansler och slussar, bifölls. Borgareståndet. Plenum d. 13 Sept. kl. 6 e. m. Vid bankoutskottets utlåtande n:o 56, deri utskot tet, i anledning af förre bokhållaren S. O. Billmans son; ansökning att antingen varda till bokhållare vic Tumba pappersbruk å nyo insatt eller att honom måte tilldelas en ärlig löneersättning, hemställt om en gra tifikation af 1200 rår bko för en gång till bemälde Billmansson, uppstod en temligen vidlyftig öfverlägg niovg. Bland ständets ledamöter sökte tre särskilds åsigier göra sig gällande. MHrr Berger och Billströn yrkade helt och hållet afslag å utskottets hemställan enar Biilmansson blifvit från sin innehafvande tjen stebefattning skiljd. Hr B. har ej varit hvarken stu tens eller bankens tjensteman, utan endast bokhållare vid Tumba bruk, och hade säledes när som helst frår denna befattning kunnat entledigas. Någon fräga kunde således icke heller uppstå, huruvida sådan skett rättvist eller orättvist, helst Billmansson deröfver icke i vederbörlig ordning anfört besvär. Hr Almgren, Stolpe, Wallenberg, Fristedt och Rinman, talade äter för bifall till betänkandet. De kunde visserligen ej neka, att bankofullmäktige rättvisligen förfarit och att de icke kunnat handla annorlunda, men att denna rättvisa träffat hr Billmansson alltför hårdt, ja så hårdt, att han kanske vore att. betrakta som en offerbock, dä man kände de förhållanden, som gifvit anledning till fullmäktiges åtgärd. Ehurn således bankofullmäktige ingalunda kunde klandras, ansågo likväl dessa talare att Rikets Ständer, som hade en vidsträcktare latitud vid sakens bedömande, här kunde i följd af omständigheterne gifva någon ersttniog, utan att likväl Billmansson dertill vcire berättigad. Den tredje åsigten, som uttalades aflirr ck och Indebetou, utgjorde medelvägen emellan tie öra. Dessa talare hemstäilde om beviljande af 64 0 ersättning till hr Billmansson för den tid, han vifde att förskaffa sig ny tjenst. Sedan denna hemställan efter skedd votering blifvit antagen till kontraproposition, blef d nsamma vid hufvudsaklig votcring antagen med 22 röster emot 20, hvilka setlnare voro för bifall till 1200 rdr. Derefter förekom lagutskottets betänkande m:o 42 med förslag till förordning angäende kyrkomöt.. Fler Stenqvist och Ekenman gillade grunderna för utskottets hensiställan och ansägo kyrkomöten under dessa fiör kyrkan oroliga tider, som framkallat orimligheter iaf mänga slag, högst nödvändiga. De ville likväl hafva ätskilliga förändringar i utskottets förslag. Utskott 2t hade föreslagit, att kyrkomöte skulle sammankomrr :a endast då konungen funne nödigt sådant sammali kala. Tal. ville deremot, ati bestämd tid, nemlige n hvärt 6:te är, skulle för kyrkomötes hållande utsättas. Likaså borde en tid, minst 6 veckor, för mötets fortvaro bestämmas. Mötet borde icke allenast få behandla frågor, som af konungen blifvit Äetsamnaa. förelagde, utan äfven få till behandiing upptexga frögor, som blifvit väckta inom en till atta dagar bestämd motionstid. I samma syftning talade äfven arr Indebetou, Wahlström, Kistner och Björok, a hvilka le tvenne sistnämnde jemväl ville medgifva mctet veslutanderätt. Hr Rydin talade för kyrkomö:on, men insåg bäde hvart 6:te och hvart 10:de år vara för fta för dess sammanträde. Tal. ansåg derföre utkottet hafva ganska välbetänkt förfarit, då det låtit less sammankallande bero på Kongl. Maj:ts ompröfrande. I Sverge har ej varit något kyrkomöte sedan 1500-talet och man torde kunna påstå att icke heller lägot sådant varit behöfligt förrän möjligen under närfarande tid. Man borde akta sig att tumma religioen alltför mycket, ty derigenom blefve den neddrasen till ett blott föremäl för politiskt gräl. Brr Stolpe, ock och Gezelius voro de enda, som talade mot intitutionen. De hade icke kunnat öfvertyga six om ess behöflighet, helst konungen vore oförhindrad att tt sådant möte i fall af behof, sammankalla. Mö ens hällande på vissa tider blefve äfven en kostnad ör statsverket, som man icke onödigtvis borde ådraga etsamma. De yrkade derföre afslag. Sedan proosition blifvit framställd på antsgande af de af utkottet framställda allmänna grunderna, med ständet örbehållen rätt att göra de förändringar i de särkilda paragraferna, som af ståndet kunde beslutas, ch hr talmannen ansett denna proposition med ja esvarad, begärde hr Stolpe votering, som, efter öpp andet af den förseglade sedeln, befanns hafva utfalt med 19 ja emot 20 nej; i följd hvaraf utskottets NR ar