Aftonbladet – 14 september 1854, sida 3

vid sidan af hvarandra, och det förra skall, till och med om det blott består af en skara obetydliga arbetare, genom sammanställningen vinna i högtidlig värdighet. Omkring fyrahundrade arbetare funnos i denna fabrik och ångmachiner om tvåhundra femtio hästars kraft. Ända på runstycket vet man hvad machinen kan uträtta, men alla skattkammarens räknemästare kunna ej säga mig hvilka anlag till godt eller ondt, kärlek eller hat, fosterlandskärlek eller missnöje, förvandling af dygd till Jast eller tvertom, i ett visst ögonblick ligga gömda hos en enda af dessa stilla tjenare med de lugna ansigtena och de regelmässiga rörelserna. Ångmachinen har inga gåtor, men den enfaldigaste af dessa ör sjelf en evig, outgrundlig gåta. Låtom oss derföre gömma vår röknekonst till materiella föremål och styra dessa fruktansvärda, okända storheter med andra medel. Dagen vexte i kraft och visade sig utanför trots det blossande skenet inifrån; ljusen släcktes och arbetet fortsattes. Regnet föll och rökormarne, lydande den öfver hela tenna ort uttalade förbannelse, slingrade sig nedåt mot jorden. . Arbetet fortsattes tills middagsklockan ljöd. Ater slamrade det på gatstenarne. Väfvarne, julen och arbetarne hvilade alla en timma. Frön den qvalmiga fabriken kom Stefan, it och utmattad, uti den fuktiga blåsten, de kalla våta gatorna. Han skiljde sig mraterna och sitt eget qvarter utan att annat än ett litet stycke bröd, och rike sina steg mot den höjd der första bolagsnannen i fabriken bodde i ett rödt hus med varta fönsterluckor, gröna jalousier, en svart bort ofvanför två hvita trappsteg, Bounderby med bokstäfver som hade mycket tycke af wonom sjelf) på en messingsplåt och ett rundt