Aftonbladet – 14 september 1854, sida 3

handtag af messing inunder det liksom er punkt af samma metall. Mr Bounderby satt vid sitt frukostbord. Det hade Stefan väntat. Ville hans betjent vara så god och säga honom att en af hans arbetare önskade att få tala med honom? Betjenten kom tillbaka och skulle fråga, hvilken af arbetarne det var. Stefan Blackpool. Man visste intet ondt om Stefan Blackpool, hvarför det tilläts honom komma in. Stefan Blackpool i förmaket. Mr Bounderby, som han blott kände till utseendet, vid sin frukost af kotletter och sherry, mrs Sparsct stickande vid kaminen, i tvär sadelställning och med ena foten i en stigbögel af bomullsgarn. Det hörde så väl till mrs Sparsits värdighet som till hennes funktioner att icke spisa frukost. Hon var af embetspligt förbunden att ha tillsyn öfver anrättningen, men tillkännagaf att hon för sin egen ståtliga person ansåg frukost för en svaghet. Nå Stefan, sade mr Bounderby, ,hvad går åt dig?, Stefan gjorde en bugning — icke någon slafvisk bugning; en sådan göra det slags menniskor aldrig; Gud välsigne er sir, men det skall ni aldrig fatta, om ni än umginges med dem i tjugu år! — och stack som en höflig toilettförändring för mrs Sparsits skull snibbarne af sin halsduk innanför västen. Nå, ser du nu,, sade mr Bounderby, i det han drack af sin sherry, vi ha aldrig haft något att anmärka mot dig, och du har aldrig varit en af de orimliga. Du begär icke att få åka 1 kalesch med sex hästar och äta sköldpaddsoppa och rådjursstek med guldsked, som så många af de andra göran; mr Bounderby framställde alltid detta som det enda, uteslutande och omedelbara föremålet för hvarje arbetare, som icke var fullkomligt belåten; och derföre vet jag redan att du