Aftonbladet – 11 september 1854, sida 3

Louise såg att Sissy snyftade; hon gick fram till henne, kysste henne, tog hennes hand i sin och satte sig ned vid hennes sida. Säg mig nu slutligen bur det tillgick när din far lemnade dig! Nu, då jag frågat dig om så mycket, kan du också berätta mig slutet. Felet, om det är något, är mitt, icke ditt. Goda miss Louise,, sade Sissy, hållande för ögonen och ännu alltjemt snyftande; jzg kom hem från skolan den eftermiddagen och stackars pappa hade kommit hem från teatern nyss före mig och satt och vaggade sig framför elden, som om ingenting plågade honom. Och jag frågade: Har du skadat dig, pappa? hvilket han ibland gjorde liksom alla de andra. Ja, något litet, min flicka. Och när jag lutade mig ned för att se honom i ansigtet, såg jag att han gråtit. Ju mera jag talade till honom, dess mera gömde han sitt ansigte, och i början darrade han ihea kroppen, men sade ingenting mer än: Mitt ä!skade barn I . Nu kom Tom indängande och stirrade på de två med en köld, som just icke vittnade om intresse för annat än honom sjelf och i närvarande ögonblick icke särdeles myck:t för denne heller. Jag håller på att göra Sissy några frågor, Tom,, anmärkte hans syster. Du behöfver icke gå, men stör oss icke på ett ögonblick, goda Toml Alltför gerna, svarade Tom. Men jag ville bara säga dig, att pappa fört hem me:l sig gamla Bounderby, och jag ville gerna att du komme med in i förmaset, emedan, om du gör det, jag har god utsigt att gamla Bounderby bjuder mig till middag; hvarom icke, gör han det ej. Jag skall straxt komma., För att vara säker skall jag vänta på dig här.