Aftonbladet – 11 september 1854, sida 3

RIKSDAGEN. Presteståndet. Lördagens aftonplenums. Föredrogs konstitutionsutskottets memorial n:o 38, angående städernas representationssätt. Mot den föreslagna förändringen att i borgareståndet inrymma icke burskapsegande borgare samt husegare i städerna talade professor Lindgren, biskop Hallström samt pro starne Runsten och Melander. De kunde icke i sitt genuina skick biträda detta förslag. Den enda eftergift de skulle kunna vara benägne att göra vore medgiften att städernas icke burskapsegande borgare skulle kunna få insläppas i borgareståndet, men att lemna denna rätt åt husegarne vore ett våldförande af ståndsprincipen. Då husegarne i städerna merendels äfven äro innebafvare af jord skulle en alltför stor gemensamhet uti intressen uppstå mellan borgareoch bondestånden, hvilka d t vore bäst att icke hafva så nära lierade med hvarandra. Ett temmeligen brokigt utseende skulle på så sätt äfven borgarståndet få och önskligast vore det att hälla stånden rena frän dylika uppblandningar. Den stora och vackra id som ligger uti ståndsprincipen skulle på sådant sätt gå förlorad. Doktor Sandberg: Rättvist är det allmänna klandret mot vår närvarande representation, att den frän riksförsamlingen utestänger så många och stora intelligenta och ekonomiska krafter. Man vill ej medgifva en sådan rättelse att dessa skola få inträde uti en gemensam rädplägningssal; återstär då att försöka inympa dem på den närvarande fyrdelningen. Man säger visserligen att denna skall hållas ren och obesmitta :, men att en sådan skråmässighet leder till nägot godt vill jag ej medgifva. Icke har biuksegarnes inrymmande i borgarståndet skadat detsamma och icke kan jag finna att detta högvördiga s.ånd, som vill helsas som upplysningens och lärdomens målsmän, blifvit mindre upplyst eller mindre lärdt sedan akademiernes och vetenskapernes representanter här vunnit inträde. Tvärtom anser jag båda ständen vunnit en hälsosam uppblandning. För min del bifaller jag den föreslagna förändringen. Ståndet beslöt att som sin gemensamma tanke förklara att uti 14 Il mom. R. O. ej skulle införas andra än icke burskapsegande borgare, samt att 2 mom. skulle förblifva oförändradt, samt det 3:dje rättas i öfverensstämmelse med beslutet vid första momentet. Vid samma utskotts memorial MM43, med voteringspropositioner, lät ståndet bero. Hvad ekonomiutskottet i sina betänkanden Jm 121 och 122 samt lagoch ekonomiutskottet uti memorialet MM 23 hemställt, bifölls utan diskussion. Statsutskottets betänkande J4 270, om uppförande af en fyr på Gottska Sandön, bifölls. Lagoch ekonomintskottets betänkande JM 24, med förslag till förändrad stängselstadga, gaf anledning till en längre diskussion. Doktor 4. Nordström kunde ej undgå att finna det egna uti utskottets resonement, der det i motiverna talas om behofvet af en förändring i nu gällarde stängselförfattn ng, och anser den principen att hvar och en ansvarar för sina kreatur, som den enda riktiga, dock uti tillämpningen af sina satser komma till ett så inskränkt resultat. För sin del ville talaren förorda utskottsafdelningens förslag som princip, men öfverlemna reglerandet till Kongl. Maj:t. Hofpredikanten Wensioe ansåg det vara allt för stort spräng att bestämma det hvar och en skall ansvara för sina kreatur som regel. Under de upprepade gånger talaren hade ordet, vindicerade han den satsen att närvarande förhällande skulle vara regel och den nya principen undantaget, som när ?,:delar af byamännen önskade dess tillämpning först skulle kunna sättas i verkställighet. Riksarkivaren Nordström framställde en historik öfver stängselskyldigheten, hvarigenom han visade att den öfvergått till hvad den i början ej var, en servitut. Uti de upprepade yrkandena vid riksdagar, kommitter och landtbruksmöten fann talaren ett bevis för att frågan ej vore ny, ej ett uttryck af en enskilds tycke, utan ett allmänt kändt behof. Talaren medgaf att det vore svärt att stifta en lag som för alla provinser vore fullt lämplig; sä mycket borde man dock göra att den närvarande lagen förlorade sin egenskap af servitut. Detta vinnes genom anta