Aftonbladet – 9 september 1854, sida 3

melankolisk), en mängd klumpiga snaror och falluckor för kunskap, i hvilka det var dessa små barns pligt att låta insnärja och fånga sig. Men alla kommittcerna voro ense derom att de aldrig borde få undra. Det fanns ett bibliotek i Coketown, dit det var lätt för alla att erhålla tillträde. Mr Gradgrind pinade och plågade sig sjelf för att få veta hvad slags böcker folket läste, en punkt, hvarom små foder af tabellariska upplysningar på vissa bestämda tider utströmmade i den vrålande ocean af tabellariska upplysningar, hvari ingen dykare kunde dyka ned till något betydligare djup utan att -komma halfgalen tillbaka. Det var en afskräckande omständighet, men ett sorgligt faktum att till och med dessa läsare hårdnackadt fortforo att undra. De undrade öfver menniskonaturen, menskliga passioner, menskliga förhoppningar och mensklig oro, öfver simpla mäns och qvinnors strider, segrar och nederlag, derag bekymmer, deras fröjder och sorger, deras lif och död. De kunde stundom, efter femton tiramars arbete, sätta sig ned att läsa rena fabler om män och qvinnor, mer eller mindre lika dem sjelfva, och om barn, mer eller mindre lika deras egna. I stället för Euklides var De Foe deras älskling. Mr Gradgrind arbetade oaflåtligt både i tryck och tal på detta excentriska problem, men var alldeles ur stånd att utfinna hur det kunde ge denna oförklarliga produkt. Jag är trött vid lifvet, Louise. Jag hatar det i grund och hatar allting, utom dig), sade den onaturliga unga Thomas Gradgrind en afton i skymningen i hårklippningsrummet. Du hatar icke Sissy, Tom; Jag hatar att nödgas kaila henne Jupe. Och hon hatar mig,, sade Tom vresigt. Det gör hon inte, Tom, var viss derpå., Hon måste det, sade Tom. Hon måste afsky oss allesammans, De skola nog taga lifvet af henne också, innan de sluta. Hon börjar redan bli blek som vax och lika död som — jag sjelf.n